Har man vänner, och någon gång också politiska motståndare, som vänner på sociala media så ser man av och till så kallade ”memes” som syftar till att, ofta utan att lyckas, med humorn som hjälp beskriva en sanning. Oftast är det mycket förenklande och kategoriska beskrivningar om en debatt. I grunden tror jag de är fördummande.

På senare tid har en lista över ”reformer” som moderaterna varit emot cirkulerats av våra politiska motståndare. Förutom att sakligheten i vissa fall kan ifrågasättas så finns det anledning till att titta på detta lite djupare.

Låt mig börja med en kommentar om sakligheten, listan inleds med ”nej till allmän rösträtt”. Detta är inte sant, förslaget om allmänrösträtt för män lades av ministären Arvid Lindman, när det gäller de slutgiltiga besluten så handlade frågan inte om principen om allmän rösträtt utan om formerna för den. Hade inte Allmänna Valmansförbundet motsatt sig förslaget så hade det inte kompromissats och vi hade fått ett valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar. I dag är det nog ingen som skulle förorda det (vilket i princip är det engelska systemet som leder till mer eller mindre uttalat två-parti-system). Att AVF motsatte sig ledde till en kompromiss som, i vart fall enligt min mening, förbättrade förslaget avsevärt. Jag antal att mem:en syftar till att bevisa (S):s överlägsenhet snarare än att plädera för majoritetsval – och då är påståendet sakligt sett fel.

Nåväl – låt oss gå vidare. Politik handlar i varje läge om att göra avvägningar, exempelvis mellan skatter, långsiktig ekonomiska balans och utgifter. Det ger sig själv att skatter måste betalas av antingen människor eller företag och att ett högt skatteuttag leder till sämre förutsättningar för människor och företag. När då en reform som kostar pengar föreslås (de som räknas upp är ofta kostbara) så infinner sig två frågor, skall reformen finansieras av skatter, skall den finansieras av minskande marginaler i de offentliga finanserna eller skall man avstå från reformen?

Skall den betalas av ökande skatter så skall samhällsnyttan av reformen vara större än den välfärdsförlust som skattebetalarna får genom att personens disponibla inkomst minskar. På ett individplan kan det naturligtvis ”hanteras” genom att någon annan betalar men för samhället så innebär konsumtion i form av reformer minskat utrymme för annan konsumtion. Med ökande skatter finns även alltid risken att skatteinkomsterna minskar genom att skatten gör arbete mindre lönsamt och att därmed någon avstår från arbete eller investeringar.

Den andra varianten – att minska marginalerna i de offentliga finanserna – kan ibland fungera ibland kan det leda till mer eller mindre katastrofala följder. Det första fallet inträffar om inkomsterna kommande år är högre än vad de var då reformen infördes, d.v.s. framtida tillväxt intecknas. Det andra fallet inträffar då så inte sker och vi får statsfinansiell obalans. Det räcker att nämna 1990-talskrisen och de hårda besparingar som följde på den.

Tillbaka till listan så räknas där upp ett stort antal reformer som alla vid tiden för beslut skulle värderas på detta sätt. För oss moderater har det alltid varit viktigt dels att hålla låga skatter så att medborgarna kan bestämma över värdet av sitt arbete, dels att tänka långsiktigt på ekonomin. Vi vill aldrig chansa med det ekonomiska utrymmet.

Varje reform skall ses i detta ljuset, det gäller även reformer som vi infört. Att bara säga för eller emot är att istället för att fördjupa debatten och öka förståelsen att fördumma densamma.