Att försöka sammanfatta en tre dagars resa till olika platser av betydelsen för förintelsen låter sig inte lätt göras. Jag har tidigare på Facebook redogjort för vart vi varit och vad som skett på varje ställe, men betydelsen bör vara djupare än enbart resrutten. Jag skriver detta i första hand för egen del, för att försöka få en första förståelse av fakta, platser, känslor och intryck. Detta är min bild just nu, andra behöver inte dela den och den kanske inte är konstant över tid.

Jag har valt att beskriva detta med hjälp av citat/ord som varit viktiga för mig (och som jag därför noterat ned med kladdig handstil i en liten anteckningsbok), här redovisade i den ordning jag uppfattade dem.

”Förintelse – intet finnas”

Förintelsens syfte var i grunden inte dödandet, det var att tillse att det inte längre skulle finnas några judar eller någon judisk tradition och kultur. På de platser vi besökte var det viktigast det som var frånvarande. En gång en synagoga nu inget kvar. Att leta efter det som inte finns snarare är efter minnesplatser ökar förståelsen för vad förintelsen var.

”Jag var 13 år och hade inget gjort”

Ord från en judisk pojke som hamnat i läger. Det var mänskligt obegripligt för honom, hade han gjort något fel? Nej naturligtvis inte, han förnekades den rätt till ett liv han skulle ha baserat på en ideologi som strider mot den grundläggande humaniteten. Det finns ytterligare en aspekt på detta som borde väcka tankar, Tyskland under Nazitiden hade rötter i den kristna traditionen och där är en ledande tanke att arvsynd inte existerar (Jesus påtog sig alla synder), att då nazisterna utsätter ”oskyldiga” barn visar bara att den intellektuella grunden för idéerna saknades – det var rå egennytta.

Kastar man en sten i vatten så syns vågorna en tid men de dör sedan ut och stenen är borta. Så ville Nazisterna hantera ”den judiska frågan”, vågorna får inte dö ut!

”Etik – förmågan att läsa ett ansikte”

För att kunna genomföra de otroliga hemskheter vi fick beskrivna var det nödvändigt att inte se människa utan att ”medverka i lösningen av judefrågan”, en administrativ handling, inte ett mord på den person jag ser i ögonen. På ansiktstemat fick vi ytterligare ett citat som kanske förklarar och förtydligar; ”Avgudadyrkan är ett ansikte som betraktar ett ansikte som inte är ett ansikte”. Genom att ta bort offrens ansikte (i bildlig mening), kunde processen pågå men det blev till en dyrkan av omänskliga erfarenheter.

”Ett uttryck för dåligt samvete”

Vid en begravningsplats fanns en cirkulär gravsten, vad var det? Citatet ovan kanske ger ett svar, bönderna i närheten använde stenarna på begravningsplatsen till sina behov när judarna var borta. Denna stenen hade nog använts som slipsten, annars var det nog vanligast att de nyttjades för byggnadsändamål. Troligen hade stenen återbördats när någon kände att det är inte ok att använda en gravsten som slipsten och då lämnat tillbaka den, i så fall kan det finnas en glimt av hopp i den aktionen.

”Antisemitism handlar inte om judar utan om antisemiternas uppfattning om judar”

”Född att ersätta döda släktingar”

Begravningsplatsen var förfallen, de som skulle sköta gravarna där dog i förintelsen och de som skulle sköta den ny blev aldrig födda. Barnen och barnbarnen till de överlevande kan därför uppleva en känsla av ödesbestämdhet – de skall ersätta de som förintades eller aldrig blev födda.

”Skillnad mellan folkmord på romer och på judar”

Nazisterna genomförde folkmord på båda grupperna men av olika skäl. Romerna sågs som ett socialt problem, de sågs som lösdrivare och ironiskt nog var det de bofasta romerna som ansågs mest hotande, de ambulerande uppfattades som lite ”ur vägen”. Judarna å sin sida sågs som en säkerhetsfråga och bedömdes utgöra ett hot mot staten.

”Förintelsen var kalabalik och kaos”

Förintelse utvecklads successivt, det fanns ingen ursprunglig plan allt var rörigt och ”på fältet” agerade enskilda under påverkan av en högstämd retorik (ett ideologiskt sammanhang). Förintelsen kom därför att bli summan av många spontana och onda handlingar. Ansvaret faller därför både högt och lågt i hierarkierna.

”I början av 1942 levde 80% av förintelsens judar, i slutet var 80% döda”

Förintelsen höll i praktiken ”bara” på under ett år, det var alltså en relativt snabb process. Ibland kan man få frågan när omgivningen visste, den bör kanske kompletteras med fråga ”- och vad kunde vi gjort vid den tiden?” 1942 var det svårt att göra något annat, för den utomstående, än att försöka dokumentera hemskheterna så att ansvar skulle kunna utkrävas senare.

”Judefrågan var drivande”

Det var synen på judarna som drev processen, mördade gjorde man på det sätt man kunde. Det var inte planen som var det viktiga och som man höll sig till, det var judehatet.

”Blanda inte ihop ’hopplöst’ och ’meningslöst’”

Det hopplösa är något som inte kan lyckas, de behöver dock inte vara meningslöst att göra, det kan inspirera andra, det kan tjäna som exempel eller bevara en grupps identitet och stolthet. Den judiska kulturer var hårt ansatt men tack vare modiga judar och överlevare kan dagens judar behålla sin självaktning. Hade man kapitulerat inför nazismen hade stoltheten varit mindre.

”Förförelse”

Vanliga tyskar kom att tjäna på judeförföljelserna, genom att exempelvis professorer flyttade till USA (t.ex. Einstein) så blev en tjänst ledig, genom att konfiskerad egendom såldes vidare kund fynd-affärer göras och genom att bostäder blev tomma kund många förbättra sin boendestandard.

”Vi har tagit med oss kunskap om samarbete, samhörighet och medmänsklighet”

Judar har utsatts för förföljelse (pogromer) under en stor del av historien, de har lett till att judar flyttat från platser till andra platser. Vid flyttarna har man tagit med sig framförallt insikten att samarbete och samhörighet är avgörande.

”Bildning är vad Du har kvar när Du glömt allt Du lärt dig”

Det sista citatet är mitt (och gavs inte på resan) men beskriver nog lite av betydelsen av en sådan här resa, först kommer fakta – de glömmer man fort, sedan kommer känslor – och de bleknar och därefter kommer nog svaret på frågan vad en sådan här resa gett. Om något år kanske jag vet …