I slutet av september genomförde KU i samarbete med Riksbankens jubileumsfond ett seminarium om parlamentarism, gäster på seminariet var forskare i statsvetenskap. En fråga som jag funderat en del på efter seminariet är hur vi väljer våra partisympatier.

På seminariet började det med att jag, lite skamset kanske, berättade att jag fyllt i en valkompass med media (Borås Tidning) närvarande och att jag då blivit centerpartist. Min fortsättning var egentligen om detta handlar om skillnader när det gäller kortsiktig politk (sakfrågor vilka speglas av kompassen) – där jag blev centerpartist 2010 – och värderingsburen (långsiktig) politik där helt andra egenskaper utvärderas (och där är jag moderat). Mitt inlägg ledde till åtskilliga ledamöter som tog min tråd och erkände sina (missvisande?) resultat i olika valkompasser. Allt i från partival till hur väl dina åsikter stämmer med dina åsikter (!), ja jag har gjort det också även om jag inte nämnde det på seminariet. Det visade sig att valkompassen rekommenderade mig, utifrån mina redovisade åsikter, att i tredje hand rösta på mig själv. Åsikterna som fyllts i när underlaget gjordes (man ombeds av arrangören att ge sin åsikter) passade ihop med de åsikter jag fyllde i som en väljare gör till knappt 90%.

En annan intressant uppgift kom fram, och här talar jag inte om från vem då vi följde de s.k. Chatham House reglerna, var att de flesta kunde stå för sina missar i valkompassen men från ett parti sas det ”ja vi missar nog också, men vi gör om kompassen till resultatet blir rätt och det stoltserar vi med”.

Jag tror att detta tydligt visar på just den spännvidd jag började med i min fråga. Vissa väljer parti och partisympati utifrån ett batteri sakfrågor – demokratins syfte är att leverera kortsiktiga resultat. En misstanke är att detta i högre grad är människor som inte är jätte intresserade av politik utan är lättrörliga. Andra, och kanske de som är mer politiskt aktiva, tenderar att välja parti utifrån någon form av intellektuell och social samhörighet – när man känner förtroende för ett parti så trumfar det sakfrågorna. Med andra ord en spridning mellan kortsiktighet och långsiktighet.