Reflektioner efter helgens val i Polen

Enligt demokratins baskriterier skall val vara fria, rättvisa och effektiva. Bedömningen av frihet och rättvisa görs bl.a. av internationella valobservatörer, jag var en av dem i Polen. Jag funderar mer över det tredje kriteriet – effektiva val vilket brukar uttydas så att de (valen) skall avse en position av betydelse för landet. Man skulle även kunna se det som att valen måste få effekt på landet.

Inför valet förekom ett antal antaganden som gick ut på att om oppositionen vann (vilket hände) så skulle det ändå endast i låg grad påverka utvecklingen eftersom PiS (Lag och Rättvisa) genom tillsättningar av vissa strategiska offentliga tjänster inom t.ex. domstolsväsende och media försäkrat sig om att fortsatt kunna regera, eller i vart fall hindra det andra gänget från att regera, Polen. Vi får se hur det blir med det, men detta ger anledning till vissa funderingar i allmänhet.

Det är mänskligt att en regering väljer att besätta uppdrag med personer för vilka man har förtroende och därmed är det troligen oundvikligt att varje regering tenderar att i högre drag ge uppdrag som generaldirektör, utredare eller liknande till partivänner. Jag har svårt att starkt kritisera detta, som sagt det är mänskligt, men med det sagt så är det lika rimligt att det vid regeringsskifte successivt sker ett utbyte mot personer som den nya regeringen har förtroende för. I Svensk debatt hör man ibland att vissa chefer inte får förnyat förtroende då förordnandet gått ut och ofta beskrivs detta som en ”politiskt motiverad petning”. Här får man välja förhållningssätt, antingen var det en politisk tillsättning och då är en politisk petning bara en konsekvens av det, annars får man se det som ett naturligt val (se resonemang ovan) och då är det rimligt att den nya regeringen gör likadant.

Det skall naturligtvis sägas att alla med politisk bakgrund på olika centrala roller inte politiserar uppdraget och därmed kan accepteras av flera regeringar. Jag kan nämna tre som jag jobbat nära som motsvarar detta Lars Bäckström (V) som blev landshövding i Västra Götaland, Urban Ahlin (S) som är ambassadör i Washington (och vars förordnande förlängdes/ändrades från Ottawa till Washington av den nya regeringen) och Henrik Landerholm (M) som av s-regeringen utsågs till generaldirektör.

Riktigt problematiskt är där sammanväxningen mellan regering och makt är tydligare uttalad än i Sverige. Antag att en sittande regering rekryterar ”sitt” folk till alla centrala funktioner och gör dem oavsättbara eller med mycket lång uppdragstrygghet. Då kan i princip en ny regering tillträda utan att kunna få något utfört eftersom de har mäktiga och ofta mer välinformerade motståndare i form av myndigheter/myndighetschefer.

En motsvarande situation kan uppkomma om ett antal politiska beslut skyddas med olika grundlagsskydd så att de inte kan ändras. Folkviljan kan då inte få genomslag på de områden som är skyddade. Det är därför av stor betydelse att det finns en långtgående samsyn i vad som skall skyddas med speciella beslutskrav (flera beslut med val emellan, kvalificerad majoritet eller liknande), i annat fall kan en ny regering blir låst vid beslut den ej delar.

Som sagt farhågan för att Medborgarplattformen (D Tusk) med stödpartier skall hindras i att driva sin politik har nämnts, låt mig hoppas att de får chansen och att det inte förfaller till att hämnas PiS genom att låsa fast beslut som går plattformens väg.