Reflektion två från valet i Polen den 17 oktober.

I en vallokal i Polen, det är kö, det är trångt, väljare rör sig runt i vallokalen och pratar med varandra. En väljare sätter sig i förnstersmygen och helt i allas åsyn markerar sin valsedel, vid ett bord sitter ett äldre par och tillsammans fyller i sina valsedlar. Känslan är att detta – valet – är något ungefär lika vardagligt som att gå och handla i en butik, ser jag en kompis går jag dit och pratar. Som valobservatör måste man fråga sig om valhemligheten bevaras och hur lätt det är att kunna visa sin uppfattning i de fall den inte är den samma som flertalets åsikt. Den delvis kaotiska vallokalen ger ökade möjligheter till dels social kontroll dels till påverkan.

När jag i skolan fick lära mig hur val skall genomföras, det var på 1970-talet så det är ett tag sedan, så var min samhällskunskapslärare väldigt mån om att betona att val och valhemlighet är viktigt. Man skulle gå själv bakom skärmen och man skulle helst ta ett antal olika valsedlar så att ingen kunde ana/gissa/veta vad man röstade på. Beskrivningen av ett val var närmast som en viktigt ceremoni, man skulle vara förberedd, ha ett genomtänkt och eget beslut och det var lite högtidligt.

Skillnaden mellan min ”skolbild” och den polska vallokalen (jag såg även andra där det fungerade betydligt bättre) är himmelsvid. Jag ifrågasätter inte valresultatet men jag konstaterar att själva röstningen inte hade de inslag av ritual som det svenska 1970-tals valet hade. Det kan finnas fördelar med att inte vara så högtidlig, jag minns från ett annat val en man som besökte vallokalen tre gånger under valdagen för att han tvekade mellan två partier, men det ligger också en fara i att det blir allt för vardagligt. I Sverige har vi länge arbetat för att öka valdeltagandet, eller kanske snarare behålla våra höga siffror, vilket gjort att arbetet för att sänka trösklarna för att gå och rösta har varit i centrum.

Demokratin mår bra om det finns många och engagerade medborgare som deltar i den politiska processen. Alla skall ha rätt att rösta och alla skall veta hur det går till. Ju mer engagerad någon är ju större sannolikhet att den personen röstar och därmed innebär omvänt att när man vill öka valdeltagandet så kommer allt fler lågengagerade att rösta. Avvägningen mellan antal och engagemang/kunskap blir därför en avgörande faktor när det gäller att värdera och utveckla demokratin.

Nu till min reflektion, valdeltagandet i Polen ökade med ca 15 %-enheter förhoppningsvis, och troligen, eftersom det fanns en politisk vilja till förändring. Samtidigt så kan jag inte komma ifrån att det nog vore lämpligt om man lite mer funderade på hur man skall göra valen mer ”förtrollade” så att valhemligheten skyddas och så att ordningen i vallokalerna garanterar att varje väljare kan göra sitt val oberoende av andras påtryckningar. Här finns något att fundera över.