I dag behandlade Riksdagen KU:s betänkande ”Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner” vilket bland annat innehöll ökade möjligheter för kommuner att reglera underskott via tidigare sparade överskott. Ärendet som ansvarsmässigt ligger lite mellan KU (kommunallagsfrågor) och FiU (ekonomi) debatterades av ledamöter från båda utskotten. Det mesta var enigt men mycket av debatten kom att handla om (S), (MP) och (V):s förslag om en ”garantiregel”, med andra ord att staten via utökade statsbidrag skulle garantera kommunernas inkomster i dåliga tider. Förslaget avvisades av utskottet, och så blir kammarens beslut i eftermiddag. Debatten fördes utifrån ekonomi och verksamhetskonsekvenser (FiUs område).

För mig finns det en mer grundläggande såväl principiell som praktisk aspekt att debattera och en som i grunden gäller rikets författning. Kommunalt självstyre är reglerat i Regeringsformens första kapitel och innebär dels att kommuner har stor frihet att forma sin verksamhet dels att de har beskattningsrätt. Detta innebär att vi har starka kommuner i Sverige även om de inte har någon föreskriftsrätt eller något befäl över lag och rätt. De kan genom friheten att styra verksamheten och ta upp skall både besluta och finansiera åtgärder som ses som viktiga. Men med den rätten följer också skyldigheten att ta långsiktigt ansvar för ekonomin.

Man skulle kunna argumentera för att vissa satsningar görs för att stärka ekonomin, exempelvis inom näringspolitik, men de kostnaderna och de effekter de får måste vägas mot alla andra viktiga uppgifter och skattenivån. En hög skatt ”tar” resurser från företag, hushåll och privatpersoner.

Naturligtvis vore det enkelt om kommunpolitikern kunde fatta beslut som uppfattas som viktiga och samtidigt inte behöva ta ansvaret för kostnaderna i lågkonjunktur då intäkter inte följer inflationen och då priser ökas, förslaget med ”garantiregel” syftar just till det.

För mig är det antingen så att självstyret håller, vilket jag tycker, men då är det också rimligt att kommunerna tar ansvaret för ekonomin eller så gäller alternativet – en statlig garanti – men då bör staten reglera vilka utgifter som får tas. Ur en konstitutionell synvinkel är alltså förslaget från oppositionen förutom (C) ett tydligt undergrävande av fundamenten i den kommunala självstyrelsen.