Detta är den första delen av mina erfarenheter från KU:s resa till Syd Korea.

Att besöka gränsen mellan nord och syd Korea innebär ett besök vid gränsen mellan demokrati och diktatur. Gränsen som funnits sedan Koreakriget tog slut i början av 1950 talet är verkligen en plats av kontraster. Gränsen övervakas sedan dess av något som kallas NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission), från början bestod NNSC av fyra stater som inte militärt medverkade i Korea kriget, två valda från nord respektive syd. Nord utsåg Tjeckoslovakien och Polen och syd utsåg Schweiz och Sverige. Sedan dess har Tjeckoslovakien upphör att finnas (delat i två stater) och Nord har avvisat Polen sedan de gått med i EU och NATO, det gör att endast Schweiz och Sverige är kvar i den mission som i år fyller 70 år.

Båda de koreanska staterna har i sina konstitutioner inskrivet att de är ”det enda” Korea och skall alltså sträva efter återförening – dock med mycket skilda ambitioner. För Syd Korea så visas det bland annat i sånger (fick inte klart för mig om det gäller nationalsången, men skulle tro det), i att parlamentet är byggt för två kamrar (en ledig för Nord) samt i att högsta domstolen är redo att ta in domare från nord. Å ena sidan kan detta uppfattas som pietetsfullt och välkomnande å andra sidan skulle det kunna uppfattas som provocerande att Seoul vill styra. Hur som helst är detta ett mycket tydligt tecken på att de äldre i syd ser en återförening som önskvärd och att man har ”fantomsmärtor”

På samma sätt finns det många vittnesmål om att de som på olika sätt undkommit diktaturen i nord och funnit sin tillflykt i syd arbetar aktivt för att såväl stödja demokratiaktiviteter i nord som att påverka från syd för införandet av mänskliga rättigheter i den form vi i väst har. Smuggling av allt från broschyrer till USB-stickor med K-pop är använda verktyg. Att ta emot och läsa detta i norr är dock straffbart, men ungdomar ligger på.

Vid möten med såväl forskare som journalister var deras uppfattning att många yngre i syd inte känner det uppenbara behovet att återförena staterna. Många har nog insett att återförening av Korea (10-18 miljoner i norr (osäkra siffror) och 51 miljoner i syd) kommer att påverka ekonomin i betydande grad, kanske en faktor tio gånger utmaningarna i den tyska återföreningen. Så om såväl äldre som avhoppare är för så finns en motvilja bland yngre att betala.

Vidare berättades det att man i syd ofta ser nords kärnvapenambitioner mer som ett globalt hot än ett direkt hot mot syd, och att i bakgrunden lurar såväl Kina som Ryssland. Fienden skulle då, för nord, snarare vara USA och Japan.

Ytterligare en aspekt är när (jag skriver inte om) diktaturen i Nord Korea faller är då vart och till vilket system befolkningen vill höra. Jag tror det beror lite på hur det går till, sker det via ett uppror, så som aktivisterna i syd vill så blir det nog söder ut, sker det mer stegvis att regimen inte längre fungerar så är nog risken stor att de ledande grupperna kommer att söka stöd hos Kina som då för ”första tjing” på landet.

Nord Korea läget blir då till en komplicera materia där syd både vill och inte vill, där Ryssland och Kina vill ta initiativet och där USA och Japan vill behålla fotfästet och där syd kanske framförallt vill fortsätta på den demokratiska vägen och se framåt. Den koreanska halvön är en del av världen som förtjänar vårt intresse.