Detta är min tredje resereflexion från Korea, denna gång lite mer personlig.

Vi besökte högsta domstolen i Seoul, och där fokuserades mycket på hur det juridiska systemet är uppbyggt och hur det fungerar i Sydkorea.

Vid frågestunden ställde jag en fråga hur Sydkorea ser på dödsstraff (det finns kvar i lagboken), och efter lite följdfrågor så var beskedet som följer. För de första – dödsstraff ingår i straffskalan för vissa särskilda brott. Det utdöms i lägre rätter ca 10 gånger per, samtliga fall går då vidare till Högsta domstolen som mer eller mindre rutinmässigt återförvisar domen till lägre rätter med motivet att straffet uppfattas som allt för drakoniskt. Någon avrättning har inte skett på drygt 30 år, så då är ju verkligen frågan om dödsstraff tillämpas eller ej.

Den frågan har tydligen också ställts i Korea eftersom det förs en debatt om att ersätta dödsstraffet med livstids fängelse utan möjlig förtida frigivning, i dag finns livstid men det straffet är möjligt att omprova så att frigivning kan ske.

Över sessionssalen i Högsta Domstolen tronar fru Justitia i Sydkoreans tappning. Observera att hon inte har ögonbindel – i Korea vill man att hon skall se vad som sker …

Här förlorar jag mig i ett minne från min tidiga politiska karriär. På torget i Borås kom en man fram, en något överförfriskad ”tänkande August” och frågade om dödsstraff i Sverige. Jag sa som det är – Vi har inte dödsstraff. Då sa han att det har vi ju visst, livstids fängelse innebär ju att man är fängslad till döden precis på samma sätt som med dödsstraff, det skulle bara vara en fråga om fängelsevistelsens längd.

Jag har aldrig kunnat glömma den frågan eftersom det finns både en poäng i resonemanget och också i blixtbelysning beskriver dödsstraffets problem. För det första så kan ett dödsstraff som inte verkställs utan ersätts med fängelse alltid ändras till exempel via en resning. Tjänad tid kan inte tas tillbaka men är domen felaktig så kan personen i vart fall fortsätta att leva och då i frihet. Med livstid utan möjlighet till frigivning så skulle alltså rättssäkerheten öka då en resning kan ”rätta till” delar av straffet. Den andra aspekten att fundera över är att detta inte ger den omedelbara hämnd som eventuella brottsoffer kan vilja se, men samtidigt är det farligt om juridiken drivs av hämndbegär och inte av upplevd rättvisa. Det skall noteras att mina resonemang bygger på den tanke som förs fram i Sydkorea, i Sverige finns idag i praktiken alltid möjlighet till förtida frigivning vid livstidsdom.

Jag måste säga att det ändå någonstans kändes bra att man överväger att också i lagen ta bort dödsstraffet – det är en signal om att man rör sig bort från det drakoniska.