I många medier diskuteras förslaget till nya regler gällande könsidentitet som kommer att hamna på riskdagens bord inom kort. Jag vill med detta inlägg försöka redogöra för mina, i vissa avseenden motstridiga, uppfattningar och känslor.

Inledningsvis så kände jag mig både avvisande till och en aning förbryllad kring den nya lagen. Jag har förståelse för att någon kan uppleva att man är ”född i fel kropp”, men är det så borde inte identiteten utan kroppen vara problemet och då hjälper inte att enbart byta juridiskt kön utan då borde även medicinsk könsbyte krävas. Dessutom uppfattade jag det som , enligt min spontana känsla, väldigt mycket av ett välfärdsproblem. Så långt var min känsla att det här var dumt och borde avvisas.

Därefter följer mitt resonerande två separata tankespår. För det första så anser jag att det som sker av fri vilja och inte skadar någon annan bör man kunna tillåta. Om då någon vill identifiera sig som tillhörig ett kön som inte är det ursprungligt förväntade så skadar det inte mig (jag får behålla min identitet) eller andra och därmed borde jag inte motsätta mig det, och detta oberoende om personen genomgått medicinsk- eller kirurgiskkönskorrigering.

Den andra tankebanan gäller vad ett juridisk kön är och innebär. Redan idag så är det så att vi inte har olika rättigheter eller skyldigheter beroende på kön. Båda könen (eller om det kan uppfattas finnas fler) betalar samma skatt, har samma pensionsålder och rätt till utbildning etc. Med andra ord så finns ingen användning för juridiskt kön utöver en siffra i personnumret (vilket borde vara förhållandevis) och möjligen könsuppgift i passet. Vad som utöver det vid fråga har anförts är dels problem med viss statistik som är könsuppdelad dels skulle det kunna vara problem exempelvis vid placering i fängelse. Mina reaktioner på det är för det första att ja vi kan behöva sluta att använda könsuppdelad statistik (något som eventuellt kan ställa till det för vissa lobbygrupper) och för det andra så hoppas jag att placering på anstalt alltid bygger på en bedömning av personen och dess behov och krav.

Därmed resonerade jag mig fram till att jag nog kan acceptera det nya förslaget, jag kan dock se två ytterligare problem som behöver adresseras. Kön borde med detta tas bort som diskrimineringsgrund då det dels är ett val vilket kön man tillhör dels kommer att vara svårt att ”utifrån” avgöra vilken identitet någon valt. Om till exempel någon vägras tillträde till ett omklädningsrum baserat på fysiskt utseende så skall det vara upp till den som driver stället i fråga och inte en grund för diskriminering (d.v.s den som ser ut som en man och som identifierar sig som kvinna bör inte kunna hävda diskriminering om hen avvisas från ”damernas”). Det andra problemet – och som jag ser som mer betydande – gäller de, framförallt med annan kulturell bakgrund, som inte accepterar samma fria hållning till könsidentitet. Hur kan man hantera frågan om hedersvåld om den inte går att koppla till flickors och kvinnors underordnade kulturella ställning. Det kan finnas en del att fundera över i detta avseende.

Vad tycker jag då? För mig överväger den liberala tankelinjen att respektera varje människa just som individ och därmed anser jag att det finns goda skäl för den föreslagna förändringen, jag tror att de praktiska problem som kan uppkomma – framför allt om en stor andel av befolkningen väljer bort sin förväntade identitet – borde vara lösbara.