En mängd olika tolkningar av resultatet i EU valet har presenterats. Utöver vissa självklara slutsatser av typen största parti, störst förluster eller valdeltagande finns det tycker jag anledning att något stanna upp inför några siffror och där fundera över vad som ligger bakom.

Valdeltagandet har gått ner och det har av många tolkats som oroande då det skulle minska den demokratiska legitimiteten hos EU. Jag är inte säker, detta eftersom det samtidigt som valdeltagande minskar så har stödet för svenskt medlemskap ökat. Kan det vara så att förtroendet för EU och dess institutioner successivt har ökat så långt att en allt större andel resonerar som att vi är en del av EU, deras hantering är rättssäker och därmed minskar behovet av att just jag röstar.

När det gäller valdeltagandet är det nog rimligt att anta att ju mer engagerade man är för en åsikt eller ett parti desto större är sannolikheten att man röstar. Samtidigt skall detta sättas i relation till den bild som framgår av dels media dels av olika partiers bildsättning, nämligen att EU handlar om höger/vänsterfrågor. Det stannar inte där, debatten pekar även ut vissa partier som ”extrema högerpartier” och därmed placerar de i närheten av EPP-gruppen. Detta är tveksamt eftersom EPP (med (M) och (KD) från Sverige) har en lång tradition av försvar för den liberala demokratin, rättsstatens principer och individuella rättigheter. Extrem högern, sett för sig har större likhet med partier som förespråkar relativt ingripande politiska åtgärder, om än ofta inom andra områden (omfördelning inom ekonomin, ingripande miljöregleringar etc). Försvarare av enkla och kategoriska åtgärder. Det finns många uppfattningar om den s.k. GAL-TAN modellen, men den pekar på en spridning som nog bör värderas parallellt med höger/vänster.

Studeras enskilda partiers resultat så framstår det klart (nåja?) att partier som förordar metoder som står i enlighet med den liberala demokratins metoder (S, M, KD, L och C) minskade något och där partier som föreslår ingripande (radikala) åtgärder ökade (MP och V). Vad gäller (SD) så tappade de trots det relativt förenklande budskapet. För mig är (MP) och (V)s framgångar det mer intressanta, och då inte minst deras framgångar i ”traditionellt” moderata områden (jag skriver inom citationstecken därför att det kan vara en svunnen tid) som Stockholm. Jag tror att det har att göra med att åsikter kan växla över tid, åsikter som handlar om hur beslutsfattande fungerar. Vad som är viktigt, d.v.s. grundläggande värden och som styr vad som skall behandlats växlar snarare mellan generationer. Omsorg om miljö och långsiktig hållbarhet uppskattas nog i de områden som vi tidigare beskrev som ”upplyst medelklass” och då röstar man på de partier som beskriver frågan även om det inte naturligt måste innefatta de ingripande åtgärderna. Ämnesvalet trumfar insikten att det liberala demokratins medel är eftersträvansvärda.

Det skall nog även betonas att debatten om ”trollfabriker” inte denna gång gynnade (SD) även om många initialt trodde att ”alla mot oss” inställningen skulle mobilisera. Så blev det tydligen inte, kanske är det så att (SD) är så stora nu att de inte längre vinner ”aktivister” utan tar mer breda grupper och de breda grupperna önskar rent spel och ärliga tag.

Sammantaget gick det bättre än väntat för de grupper i EU som står på den liberala demokratins grund, nu handlar det om hur det skall tas omhand. Jag hoppas att mandatperioden skall kunna ge inriktning som visar vägen framåt när det gäller:

Klimat- och Miljö. Vi har länge drivit linjen att allt för stora ingrepp leder till att folk motsätter sig miljöarbetet och att vägen framåt handlar om att det på en marknad med konsumentmakt erbjuds goda lösningar. Tricket är att få de många att göra mer rätt, inte att hitta den som gör allt rätt och sedan med tvång få alla att bete sig så.

Migrationen. När det har kommit till ett läge där migrationen är hanterbar ur alla perspektiv är det viktigt att EU tydligt visar ätt inskränkningarna handlade om att försvara öppenheten inte försvåra den. Det är dags att då återgå till ett öppet, frihandlande och välkomnande EU.

Kriminaliteten. Att utsättas för kriminalitet eller att tvingas förändra sitt agerande för att minska risken att utsättas för kriminalitet är en betydande inskränkning i människors rättigheter. Därför måste kriminaliteten brytas så att vi kan fortsätta var ett Europa för idérikedom, utveckling och innovation.

Se där: EPPs utmaningar