I dag (den 18 juni) kommer Riksdagen att behandla det så kallade DCA-avtalet, ett ärende som till sin karaktär är komplicerat men som av många beskrivs mycket förenklat – mer om det i sak nedan. Jag vill här peka på tre, mer eller mindre aktuella ärenden, där jag med viss frekvens får mail som i sin uppfattning är mycket kategoriska (emot) och där argumentationen bygger på extrem förenkling.

Låt oss börja med DCA. Det beskrivs ibland som att avtalets syfte är dels att vi skall frånhända oss rätten till svensk lag dels som att vi skall öppna för kärnvapen i Sverige. Min uppfattning är att det finns mycket starka skäl att bifalla DCA-avtalet, vi har blivit medlemmar i NATO i syfte att öka säkerheten i vårt område. NATOs säkerhetsgaranti (den s.k. musketörsartikeln) bygger på att länderna (framför allt USA) kan komma till andra medlemmars hjälp i en krigssituation. Då är det en fördel och ett sätt att förenkla stödet om det kan planeras och förberedas i fredstid. DCA-avtalet syftar just till det. Hur är det då med svensk lag och kärnvapen? I avtalet står det uttryckligen att svensk vilja skall respekteras av de amerikanska förbanden, frågan bör då snarare bli om vi kan lita på USA, och där tror jag att det är möjligt.

Skall man vidga frågan lite så är det så att allt samarbete bygger på ge-och-ta. Det går inte att gå in i samarbeten där inte båda sidor behöver dels säkerställa sina intressen dels kompromissa med dem, EU är ett exempel NATO ett annat. Jag kommer alltså att rösta för DCA-avtalet då jag tycker det är en rimlig kompromiss.

Ett annat förslag är utredningsförslaget gällande normgivningsrätten i fredstida kriser, ett behov som identifierades under Covid-epidemin. Av vissa beskrivs detta att regeringen får rätt att utfärda undantagstillstånd och sätta de demokratiska spelreglerna åt sidan. Jag har sett – felaktiga – jämförelser med hur maktövertagandet i Tyskland gick till 1933, en fullständigt hårresande jämförelse som endast syftar till att undergräva förtroendet för det politiska systemet.

Vad det handlar om är att i de fall riksdagen på grund av kris inte kan samlas så skall regeringen tillfälligt kunna utfärda bindande regleringar i situationer som inte kan avvaktas. Principiellt kan det tänkas vara två fall, antingen där snabba beslut krävs och där riksdagen inte hinner samlas dels fallet där samhället är i en sådan kris att det inte är möjligt att samla riksdagen under en längre tid. I båda fallen gäller dels att regeringen inte får förändra grundlagar dels att de utfärdade reglerna så snart det är möjligt skall underställas riksdagen för antingen upphävande eller bekräftande.

Jag inser problemet med kriser, där till exempel det kan vara nödvändigt att till exempel förhindra rörlighet (skedde ju under pandemin) och där ett snabbt beslut krävs. Det går inte att förbereda i sak och därför krävs ett formaliserat förhållningssätt i dessa situationer. Jag stödjer förslaget som än så länge är ett utredningsförslag.

En ytterligare aspekt gäller hur grundlagar kan ändras. Det finns ett förslag på väg fram för att förändra reglerna så att det inte som idag enbart skall krävas två beslut med val emellan och där varje beslut kan tas med enkel majoritet utan att det dels skall krävas kvalificerad majoritet (två tredjedelar) dels skall införas ett kvorum (minst 175 rösters stöd).

Slutligen några ord om CSAM (child sexual abuse material), som ibland kallas för ”Chat Control”. Förslaget från EU är inte färdigt, det pågår diskussioner om hur man kan dels klara att finna övergreppsmaterial dels säkra integriteten hos användare av digitala metoder. Den förenklade bilden är att ”pappa staten” kan övervaka all digital kommunikation. Vad som pågår är att skapa regelverk som skall säkerställa integritetens skyddande. Här kan det finnas skäl att minnas att en annan stor fråga är hur vår offentlighetsprincip skall kunna kombineras med ett integritetsskydd, detta eftersom EU ställer högre krav på integritetsskydd än vad vi i Sverige gör. Åter till CSAM så kommer då frågan snarare att vara om man har tilltro till EUs rättssystem, de tekniska möjligheterna att detta är inget som EU kan reglera. Finns tekniken så finns den.

Jag tycker det är bra att alla dessa frågor debatteras men jag tycker mig finna att de som hörs i debatten huvudsakligen är de som bara ser på argument som stödjer sin egen uppfattning. Att väga för eller emot är inte speciellt vanligt.

Slutligen och PS

Inför dagens beslut om DCA har (V) och (MP) anmält att de önskar vilandeförklaring. Jag vill något beskriva processen för detta – även här hörde jag en förenklad beskrivning, denna gång från SvT. Skulle en sjättedel av de i kammaren röstande stödja vilandeförklaring så flyttas ärendet till KU. KU skall därefter undersöka om de kriterier för vilandeförklaring som finns i Riksdagsordningen är uppfyllda. KUs granskning av kriterierna skall sedan underställas Lagrådet för yttrande och först därefter kan KU besluta om vilandeförklaring. Skulle den bifallas så vilar ärendet under ett år, skulle den avslås så skall kammare ta beslut snarast. Med andra ord det som SvT sa nämligen att det ”fattas 20 röster för vilandeförklaring” stämmer ej, 20 röster krävs för att inleda processen för vilandeförklaring.