I ett skyltfönster i Stockholm såg jag en bok med titeln Angreppet – så urholkar Tidö-regeringen vår demokrati. Utan att ha läst boken, det hade troligen inte varit nyttigt för mitt blodtryck, så kan jag inte undgå att fundera på vad påståendet står för.

Vem uttolkar vad demokrati är?
Den första frågeställningen gäller vad demokrati är, i en formell mening skulle några konkreta företeelser kunna lyftas fram om demokratins innehåll. Låt mig börja med val som skall vara fria, rättvisa och effektiva, d.v.s styrningen av staten skall regelbundet underställas granskning av befolkningen. För att det skall bli meningsfullt krävs åsiktsfrihet och yttrandefrihet, med andra ord jag får tycka vad jag vill och min och andras åsikt skall kunna debatteras öppet, jag får dock inte under förespeglingen att det är en åsikt kränka andra medborgares rättigheter och frihet. Demokrati kan såldes ses som ett sätt att dels fatta beslut dels en möjlighet att i framtiden ta andra och eventuellt annorlunda beslut, demokratin får aldrig urholkas till att bara handla om att fatta de beslut jag själv gillar. För mig blir därför demokrati summan av vad som engagerade människor åstadkommer i ett öppet samhälle. Tar någon på sig att uttolka, och därmed bedöma, andras demokratiska sinnelag så innebär det dels ett avsteg från demokrati i sig (man sätter sin bedömning före andras) dels att man helt bortser från andras rättigheter till en åsikt och få den omsatt i beslut.

Vad har då Tidö-regeringen gjort?
Jag förväntar mig att de som anklagar inte bygger på tyckande utan att de tydligt redovisar skälen. För egen del kan jag inte se att de grundläggande rättigheterna på något sätt inskränkts. Vissa uppfattar det som en demokratisk inskränkning när bidrag till så kallade civilsamhällesorganisationer minskas, d.v.s. för vissa typer av organisationer, ofta nära partianknutna, minskar resurserna för bl.a. informationsinsatser (någon skulle kalla det för propaganda). Att nivån på stöd för vissa organisationer skulle definiera graden av demokrati är en konstig tanke då det finns länder som vi anser demokratiska och som inte alls har dessa organisationer. Ett annat tankespår som ibland syns i debatten gäller utformning av och resurser till Public Service bland annat SvT och SR. Även i detta fall måste man först ta ställning till om det verkligen är så att statsägd television är det som definierar demokrati, jag kan på rak arm peka på ett antal auktoritära stater där det finns stats-TV och som näppeligen kan ses som demokratiska. Någon skulle kunna invända att det inte bara är ägandeformen som avgör utan att även innehållet påverkar. Jag accepterar den invändningen men inser samtidigt att då kommer vi raskt in på tyckande och återigen demokratins väsen kan aldrig vara att garantera vinst för vissa åsikter. Missförstå mig inte, jag tycker det är bra med public service som medel för att objektivt spegla företeelser i samtiden, men det skall vara åsiktsneutralt. Slutligen skulle detta kunna handla om partifinansiering, ett förbud för ett parti att bedriva partilotterier kan naturligtvis minska intäkterna, men det är knappast avgörande för demokratin att man kan köpa lotter (jag avstår här från att ta upp de försäljningsmetoder som beskrivits). Boken kanske innehåller fler exempel – jag vet inte.

Vad innebär Tidö – spelteoretiskt resonemang
Klart är att formaliserade samarbeten som Tidö (och tidigare regeringar med samarbetspartier) ger mindre utrymme för politiskt manövrerande. För (S), som jag bedömer är närstående till bokens författare, är det naturligtvis problematiskt om det finns tre alternativ på den politiska arenan. Så länge man själva kan sy ihop en majoritet så kan man hålla styråran men när det går att finna en gruppering där (S) står utanför så kan det upplevas som fel. Situationen i opinionen snarare än Tidö har öppnat för det och (S) sätt att hantera det blir att peka ut vissa partier som odemokratiska. Man pekar på (SD):s historiska arv utan att betänka att (V) inte bara har ett lika tveksamt arv.

Vad leder detta till?
Återigen – boken är inte läst. Är det kanske så att vad Tidö-samarbetet gjort är att skapa en motbild till (S):s narrativ att det endast är (S) som har rätt att bestämma. Demokratin finns dock inte för att garantera ett partis kontroll över politiken, Det finns länder där ett parti dominerar men de brukar vi inte se som demokratier även de ofta har ordet demokrati i namnet.