Jag hade förmånen att delta vid IPU:s session (Inter-Parlamentariska Unionen) om AI i Genève. IPU är en organisation där de allra flesta länder är representerade med parlamentsledamöter (dock ej USA som lämnat), därför kan man vi debatten få en snabb indikation på hur olika länder eller grupper av länder ser på AI och hur långt de kommit.

Ett förslag till resolution hade utarbetats men debatten handlade mer om vad som skulle läggas till. Ändringsförslagen skulle kunna grovt indelas i tre typer:

1. AI måste respektera nationers självbestämmande (d.v.s. varje land beslutar hur AI skall användas
2. De stora Tech-jättarna måste inordnas under ett internationellt regelverk (exempelvis önskades att bolagen skulle överlämna algoritmer till den som så begär och att utvecklingen skulle styras politiker)
3. Alla länder måste garanteras tillgång till all AI och detta på samma sätt.

Här kan vi direkt se två saker, dels att punkterna i mycket motsäger varandra dels att det inte nämns behovet av att fundera på vad som gäller här och nu när AI är en realitet. Den sista delen visar nog på olika AI-mognad.

Nu till några motsättningar. Kravet på självbestämmande skall nog i första hand tolkas så att länder vilka vi brukar vara tveksamma till dess demokratiska institutioner önskar att få använda AI på sina premisser (läs: ansiktsigenkänning och övervakning). Samtidigt efterlyses gemensamma regler som ger insyn i och tillgång till den inre strukturen av AI. Från vissa länder vill man alltså bestämma användning själv men vill göra leverantörerna till slavar under ett gemensamt regelverk. Garanti för tillgång (kravet kom främst från Globala Syd) handlade främst om att alla länder (även de som brukar bedömas som ”fattiga”) se potentialen och vill ha en del. I denna delen förekom också tankar på att man skulle förbjuda leveransvägran eller sanktioner vad gäller AI system.

Det är uppenbart att den liberala demokratin tappat mark. I västvärlden kan regeringar inte beordra bolag att agera på ett visst sätt, bolagen agerar inom i förväg satta ramar. Vidare måste bolag få värdera sina kunder utifrån sina prioriteringar och de immateriella tillgångarna måste skyddas. Det är vidare rimligt att via sanktioner kunna påverka länder som inte följer internationellt överenskomna regler och system.