Efter det val som genomfördes i Georgien i slutet av oktober och som enligt officiella uppgifter ledde till att partiet Georgian Dream (nedan GD) fick ca 54% av rösterna finns det fyra frågor/områden som kräver svar. Frågorna är av den karaktären att valresultatets och landets trovärdighet delvis beror på hur de hanteras. Jag har riktat frågorna till parlamentsledamöter från GD (vid ett videomöte), svaren gav dock mycket övrigt att önska. Samma information går också att utläsa i den officiella rapporten från den centrala valkommissionen (CEC).

1 Gåtan Saakashvili

Den tidigare presidenten Saakashvili hålls fängslad, enligt regeringen på grund av brottsliga aktiviteter och enligt andra (oppositionsföreträdare) på grund av politiska skäl.

Låt oss börja med regimens uppgifter. Han är fängslad på saklig grund för begångna brott, bland annat att ha återvänt till Georgien dolt (insmugglad). För brott skall en öppen rättegång hållas och bevisen prövas mot varandra inför en opartisk domstol. Hanteringen innebär då nästa uteslutande att parterna förstår brottets art. Där slutar dock inte beskrivningen av detta eftersom det går att ifrågasätta processen. Som svar på det anför regimföreträdare att de olika uppgifterna är oproblematiska då Saakashvili ”inte är populär”.

Oppositionen å sin sida hävdar att han är oskyldig och att eventuella brott är sonade och att han därför hålls fängslad av politiska skäl.

Så till gåtan. Om brotten är tydliga, straffen är avtjänade och han är impopulär borde det vara den enklaste sak i världen för regimen att släppa honom, och därigenom slippa anklagelser om politisk förföljelse. Det faktum att han inte släpps ger grund för misstanken att han av regimen uppfattas som ett hot och att det därför är fördelaktigt för regimen om han hindras från politisk aktivitet. Så länge han inte friges kan misstankarna om politisk förföljelse inte avskrivas och därmed blir den demokratiska statusen i Georgien möjlig att ifrågasätta.

2 Insamlade ID-kort

Några veckor före valet kom det uppgifter om att chefer inom offentlig sektor eller statliga bolag samlat in ID kort från anställda. Insamlande av legitimationer måste ses som en mycket ovanlig åtgärd och väcker ett anta frågor:

• Varför vidtogs inga åtgärder mot insamlingen när den blev känd?
• Vilka skäl kan det finnas att samla in ID-kort?
• Har ID-korten kunnat användas för att fuska i valet?

Första frågan bygger på tanken att när någon genomför något som kan uppfattas som tveksamt, i detta fall att samla in ID-kort, så borde någon åtgärd ha vidtagits för att uppmärksamma medborgare på att de inte skall lämna bort sina ID-kort. Någon form av informationskampanj med åtföljande uppmaning att inte lämna korten borde ha skett. Det faktum att så inte skedde göder tanken att ID-korten hade ett syfte för makthavarna, vilket för oss till den andra frågan.

Syftet skulle antingen kunna vara att förhindra röstning från de vars kort var insamlade, inget ID leder till att man inte får rösta eller att ID-korten skull nyttjas för att någon skulle kunna rösta ”åt” kortets innehavare. Om vi inledningsvis håller oss till det första alternativet så skulle syftet att hålla borta röstande vara betydelselöst antingen om väljaren inte avsett att rösta eller om utfallet bland de som inte kunde rösta hade blivit ungefär som normala röstutfallet om de röstat. Ingen at detta bär sannolikhetens prägel, vilket lämnar oss med det andra syftet – röststöld.

Ställda inför frågan svarade ledamöter från GD att det var omöjligt att fuska. Rösterna registrerades digitalt och det var 17 personer i varje vallokal (s.k. PEC), varav nio var utsedda av partierna och åtta av distriktsvalmyndigheten (s.k. DEC). Låt oss granska detta. Enligt vallagen i Georgien skulle ID-kollen skötas av någon av ledamöterna som representerade DEC, det vill säga att ingen av de av oppositionen utsedda ledamöterna hade direkt tillsyn över ID-kontrollen. Om då den person som tar emot ID-kortet och registrerar rösten i datasystemet väljer att inte jämföra fotot med personen eller bortser från att det inte är samma person så skulle alltså någon kunna rösta för en annan. Den andra säkerhetsfaktorn, den att osynligt bläck skall sprutas på höger tumme för att förhindra att någon röstar två gånger faller också då det var samma person som kollade ID-korten och sprayade handen, med andra ord är ID-kontrollanten i maskopi med någon som samlat in kort skyddar systemet inte för fusk. För trovärdigheten i resultatet krävs mer än generella utsagor om att fuska är omöjligt på grund av 17 ledamöter och dataregistrering. Intill dess det är tydligt att fusk inte förekommit är det svårt att inte ha misstankar kring de insamlade ID-korten.

3 Går det att lita på vallokalsundersökningar (i Georgien)

På valkvällen gick företrädare för oppositionspartier ut och deklarerade att de fått drygt 50% av rösterna, påståendena baserades på vallokalsundersökningar (s.k. Exit polls) genomförda med internationellt erkända metoder. När jag frågade parlamentsledamöter från GD sa de att vallokalundersökningar inte går att lita på i Georgien, de hade historiskt alltid visat stora avvikelser.

Ser man till fakta, så som oppositionen presenterar de så stämmer påståendet enbart för det senaste valet:

Val	Resultat för GD enligt Exit Poll	Resultat för GD enligt Valkommissionen	Skillnad
2012 parlament	51%	54%	3% under
2018 president	40%	39%	1% över
2018 president (rond2)	55%	60%	5% under
2020 parlament	46%	48%	2% under
2021 lokalval	46%	47%	1% under
2024 parlament	41%	54%	13% under

Som synes i tabellen har vallokalsundersökningarna varit relativt korrekta (en variation på +/- 3% får anses normal) möjligen med undantag från presidentvalets andra omgång 2018. I en helt annan storleksordning ligger dock utfallet vid valet 2024, en skillnad på 13%-enheter mellan exit-poll och officiellt valresultat.

Frågan som måste besvaras är hur kan metoden för vallokalsundersökningar så kapitalt ha missat resultatet om det inte är så att någon påverkat utfallet.

4 Hur kan förtroendet återvinnas

Det råder ingen tvekan om att valresultatet kan ifrågasättas och att i väntan på utförliga och begripliga svar på de ovan ställda frågorna så är det svårt att inte underkänna resultatet. Viktigare än de är dock hur man skall komma vidare och hur klyftan mellan regim och opposition skall kunna överbryggas. Den som tagit bollen (och möjligen stulit valet) är också den som rimligen borde spela bollen vidare. GD förefaller just nu agera som att allt är frid och fröjd och eventuella bojkott tankar från oppositionen avfärdas med att ”de kommer åter”. Någon annan strategi för att bygga enighet finns inte och då måste man nog anta att GD strävar efter någon form av hegemoni och då ligger rent auktoritära metoder i farans riktning.

Intill dess GD kan presentera en genomtänkt väg framåt mot demokrati måste synen på Georgien som en demokrati och en möjlig medlem i EU nog sättas ifråga.

Georgian Dream måste ge svar på dessa frågor.