Jag har tidigare skrivit att det finns frågor gällande valet i Georgien som måste besvaras om förtroendet för den georgiska ledningen skall kunna återupprättas, ansvaret för besvarandet anser jag ligger på partiet Georgisk dröm (GD) som, enligt min uppfattning stulet valet. En form av svar kom häromdagen när parlamentets majoritet d.v.s GD beslöt att sätta alla förhandlingar med EU på paus under minst fyra år. Inför det finns all anledning att ge ett antal kritiska kommentarer.

För det första. Även om man skulle acceptera valet så är det så att oppositionen inte gjort det och de har även sagt att de inte har för avsikt att ta säte i fuskparlamentet. Det finns en bestämmelse i konstitutionen i Georgien som säger att det krävs minst 100 ledamöter för att parlamentet skall kunna verka och enligt det officiella, och enligt mig oegentliga, valresultatet fick GD 89 mandat. Alltså inte 100 närvarande. När detta nämns svarar GD med att det är en gammal bestämmelse från den tid då parlamentet valdes i en-mans-valkretsar och att man ”glömt” att ta bort den. Bestämmelsen skall därför, enligt GD, inte gälla. Detta måste anses som mycket provocerande, en konstitution kan aldrig vara dispositiv och enbart gälla när det passar, har den inte lagligt förändrats så skall den gälla. Till mina tidigare frågor kommer alltså en ytterligare eller kanske snarare ett övergrepp på demokratin.

Nästa kommentar gäller GDs hållande av sitt ord. Under valdebatten och även tidigare har GD hävdat att man är för anslutning till EU. När jag träffade företrädare för GD i januari i år försäkrade de dels att de är för EU anslutning dels att den skulle gå snabbare och lättare med GD vid makten eftersom de hade en mer ”pragmatisk” inställning. Att konstatera att GD inte stod vid sitt ord och att oppositionen hade alldeles rätt i sitt påstående om rysslandsvänlighet är ett betydande understatement. GD borde förklara varför man på första dagen vid makten, den stulna, väljer att svika löftena till befolkningen. GD har kidnappat landet till förmån för Putins analys och intresse.

Den tredje, och den mest oroande, kommentaren måste då handla om hur samhället reagerar på det stulna valet och det kidnappade landet. En stor majoritet av georgierna vill lada landet mot Europa, EU och NATO och bort från det ryska oket, på gatorna i Tblisi ses avgjort fler EU-flaggor än vad man ser i Stockholm och EU/NATO ses som garanten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Folkets vilja borde därmed vara klar. Det finns uppgifter om att åtskilliga företrädare för offentliga institutioner i Georgien har frånträtt sina arbeten i protest, bland annat gäller det ambassadören i Washington DC. Presidenten å sin sida väljer att markera att hon inte kommer att avgå vid årsskiftet eftersom hon inte respekterar valet. Det går att fortsätta så, vilket tyder på att GD kan få en viss ”kompetensbrist” och kidnappingen skall lyckas.

Med hänsyn tagen till den senare utvecklingen är det nog inte troligt att GD vill eller kan skapa en nationell försoning. Valet var en sak, det skulle kunna göras om och hänvisande till missuppfattade eller oklara valregler så skulle det kunna ske utan att någon tappade ansiktet. Däremot genom GDs tilltag i veckan har jag svårt att se att GD en skulle vilja försonas, de borde inse att i ett ”fritt, rättvist och effektivt” val så skulle de förlora stort.

Till syvende och sidst handlar det därför om vad kvinnan och mannen på gatan anser och kan acceptera, jag tror att risken för en mer eller mindre våldsam fortsättning är stor, till stor sorg för oss georgienvänner.