Någon demokratiernas klubb finns egentligen inte, men några internationella organisationer kan med viss rätta göra anspråk på den hederstiteln. De man som svensk tänker på direkt är Nordiska Rådet (litet och begränsat område), EU och NATO, alla dessa organisationer har i sina stadgar inskrivet att medlemmarna skall agera efter de grundläggande demokratiska principerna, demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Tittar vi på FN till exempel så är där syftet att så många som möjligt av världens stater skall vara anslutna och en dröm vore ju att det utgående från FN kunde ske en fortlöpande demokratisering. Tyvärr har inte detta visat sig vara fallet, vi har i åminnelse hur Sverige inte valdes till FNs MR-råd utan platsen gick till Angola (om jag minns rätt). Hur ett land där kvinnan har underordnad ställning och där HBTQI personer inte respekteras kan anses som bättre MR försvarare än Sverige kan bara förstås om man antar att många länder ligger närmre den synen än Sveriges syn. Knappast vad vi skulle säga vara ett tecken på en ”demokratiernas klubb”.

Från vissa håll funderas det nu på hur EU på bästa sätt skall stödja demokratisträvandena i Georgien, efter det stulna valet. Inför valet va alla partier uttalat EU positiva och efter det stulna valet har Georgian Dream (GD) dels stoppat alla förhandlingar med EU (brott mot vallöftena) dels sagt sig fortsätta integrationsprocessen med EU på egen hand. Det kan tyckas underligt att en part ensidigt skall integreras med andra parter, men så är retoriken. Frågan som uppkommer skall EU välkomna det och ge stöd i en process där en icke demokratiskt fullt ut accepterad part säger sig vilja gå mot demokrati, eller skall EU avvisa propåerna och vara tydliga i att demokrati kommer i första rummet. Hitintills har det varit EUs självklara utgångspunkt – ”merit based membership”.

I en demokrati finns alltid risken att väljarna väljer en linje som i sig på sikt jan ifrågasätta grunderna för demokrati, de tydligaste samtida exemplen är nog inskränkningar i yttrandefrihet samt kontroll över viktiga media. Det räcker att nämna Polen och Ungern som båda länderna varit ifrågasatta. Valen har såvitt det går att bedöma varit fria och rättvisa och väljarnas ambitioner går inte att misstolka, att sedan valen lett till ett mer auktoritärt styre i staterna leder i sig till att EU behöver vidta åtgärder för att försvara de grundläggande principerna. I Polens fall har åtgärderna avvecklats då en annan regim tillträtt i Ungerns fall kvarstår behovet.

Frågan blir nu skall man tumma på det meritbaserade invalssystemet (Köpenhamns-kriterierna) för exempelvis Georgien och sedan när de ”sitter i båten” agera som i fallen Polen och Ungern? Jag tror inte det, skulle det inträffa undergrävs EUs roll som demokratiernas klubb. Möjligheten att påverka utvecklingen för att motverka anti-demokratisk väg måste vara kvar men en ny medlem skall aldrig börja i det läget.

För att citera en av bröderna Marx ”jag vill inte vara med i en klubb med så låga krav att de accepterar mig som medlem” så är det viktigt att demokratiernas klubb består av demokratier och att medlemskap är en adelsstämpel för ett land. Att sedan EU på alla sätt skall arbetar för demokratins främjande är en annan sak. Vi lämnar inte Georgien eller Moldavien eller Serbien eller andra aspiranter i sticket men medlemskap kräver fungerande demokrati.