För några dagar sedan hade jag en debattartikel i Borås Tidning (min insända text kommer i slutet av denna bloggpost). Artikel har rönt relativt stor uppskattning och därför tänkte jag beskriva lite av den bakgrund jag lutade mot när jag skrev artikeln. Bakgrunden visa betydelsen av att lyssna, lära och försöka förstå.

I början av min politiska karriär var jag på en kyrkopolitisk konferens på Skottek i Ulricehamn. Biskopen i Skara stift (kan inte minnas om det var Brattgård eller Lönnemark) höll ett föredrag som etsat sig fast, kanske beroende på ett pedagogiskt grepp. Föredraget inleddes med att han med stora bokstäver skrev ”SAM” och därefter erbjöd två möjliga fortsättningar antingen ”-tal” eller ”-lag” och utgångspunkten var att de båda fenomenen hade stora likheter. Om de skull vara givande så förutsätter de lyhördhet för partnerns behov och önskemål samtidigt som även du bör förvänta dig att partnern tar hänsyn till dina önskemål. Kör endera parten bara på och kräver att en egna önskemål styr hela skedet så blir det inte bra och ger inget vidare.

Biskopens bild såg jag för ögonen när partiledardebatten avlyssnades. Min artikel kommer nedan.

—-

Det goda samtalets allt för tidiga död

Efter att än en gång ha avnjutit (?) en partiledardebatt i TV måste jag fråga mig om det goda politiska samtalet har dött. Ett samtal förutsätter en vilja från båda parter att lära sig något, att finna nya infallsvinklar eller att förstå någon annans åsikt, det förutsätter respekt mellan samtalsparterna. I dagens debattklimat, vilket tydligt visades i Tv-debatten har det goda samtalet fått träda tillbaka till förmån för ett gladiatorliknande spel. Man avbryter, talar (ja nästan ropar) i munnen på varandra och är mer intresserad av att trumpeta ut sitt eget budskap än av att lyssna.

Åter till det goda samtalet. Ingången bör vara en vilja dels att förstå motparten dels, och det är naturligt i politiska sammanhang, att framföra sin kritik eller alternativa bild av det presenterade. För att det skall fungera måste jag lyssna på samtalspartnern, måste förstå såväl innehåll som bevekelsegrund för motpartens inlägg och därefter komma med min reaktion. Därefter står det naturligtvis min motdebattör fritt att på samma sätt förhålla sig till min uppfattning, och så vidare … Samtalet innebär då att vi båda får en fördjupad bild och lär oss mer, ibland kanske vår uppfattning modifieras och sker inte det så har vi i alla fall större förståelse för varandras uppfattningar.

Ett annat sätt att döda samtalet är att i grunden och alltid misstro politiska motståndares avsikter, ”de tycker så för att … (ofta något dåligt eller olämpligt). Slutsatsen dras utan att lyssna och om man lyssnar krävs inte att man tar intryck därför att man redan vet avsikten. Förutfattade meningar, som det ju handlar om här, medför återigen att samtalet ersätts av en situation där det mer handlar om att föra fram sin egen syn än att lära. Den snärtiga tweeten (eller heter det X-et nu) får ersätta förståelse, gladiatorstriden når nya höjder.

Innebär det goda samtalet att man inte får avbryta, på intet sätt. I det goda samtalet är det helt ok att växla och falla varandra i talet, det centrala är att man gör det för att utveckla ämnet gemensamt inte för att hindra motparten att presentera sin syn.

En fundering som allt oftare kommit för mig är oförmågan att se frågor ur två perspektiv som dagens debatt saknar. Om man vill ha en förändring så kommer det att kräva såväl styrmedel som beteendeförändringar hos människor. Sjunker bensinpriset är det inte förvånande att det körs mer bil och därmed förbrukas mer bensin (ökade koldioxidutsläpp), men genom att tilltron till det politiska systemet öka och därmed omställning gynnas. Detta resonemang underkänns av vissa partier och stöds av andra, har krävs en nyanserad debatt. Samma grupper som underkänner det resonemanget accepterar direkt motsvarande resonemang i andra frågor, exempelvis att järnvägsutbyggnad kan motiveras inte utifrån kortsiktig lönsamhet utan just med förändrat beteende.

Världen är inte svart eller vit, allt kan inte beskrivas med snärtiga formuleringar och framtiden kommer att kräva balanserade ställningstaganden. (tänker någon tullar …) Därför måste vi försöka hindra samtalets allt för tidiga död och återvinna ett respektfullt samtal och förhållningssätt i politiken.

Ulrik Nilsson (M)

Riksdagsledamot, Konstitutionsutskottet