Jag väljer kopior av två artiklar i dagen SvD som illustration till en dag som sent skall glömmas ….

För någon vecka sedan bytte (S) ut den tidigare ordföranden i KU (Ida Karkianien) mot Jenni Nilsson, redan vid förändringen markerade Jenni tydligt att hennes uppfattning/uppdrag var att se till att KU-anmälningarna gällande den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren (NSR) Henrik Landerholm skull tas upp till behandling.

En liten bakgrund. Några riksdagsledamöter KU anmälde statsminister Ulf Kristersson för såväl hur NSR-funktionen inrättades som för hur Landerholm hanterades av regeringskansliet(RK)/statsministern när kvarglömda dokument med mera blev uppenbart. Parallellt med KU-anmälan skedde också en åtalsanmälan mot Landerholm. Två utredningar som till viss del är parallella och till viss del sammanfaller. En princip är då att hålla isär ärendena så att inte det ena påverkar det andra ärendet, och det vanliga sättet KU (i vart fall på senare tid) har hanterat detta är att avvakta dom i rättsprocessen innan man övergår till KU-granskningen, så har vi i närtid bland annat hanterat ett ärende gällande tidigare statsrådet Karl-Petter Thorvaldsson (S).

När så domen från tingsrätten kom så konstaterade den att det Landerholm gjort inte skulle medföra något straff då brottet inte var att se som ”grovt oaktsamt”, domen var relativt smal. Den domen överklagades till Hovrätten och överklagandet, till skillnad från domen, var mycket brett. Bland annat önskar åklagaren komplettera med nya förhör med tjänstemän inom RK. Sedan sas det också från Hovrätten att handläggningen kan ta upp till ett och ett halvt år. Därmed är grundfakta klarlagda.

När åtal väcktes beslöt KU i enighet att inte ta upp anmälan till behandling innan dess att en lagakraftvunnen dom avkunnats. Detta då domen är en viktig ingrediens för bedömningen om och hur statsministern/RK borde/skulle hantera frågan. Det är en viss skillnad på om det gäller något som är ett brott eller om det inte är ett brott i var fall formellt. Även (S) ställde då upp på principen att avvakta dom. När sedan Hovrätten meddelar att hanteringen av överklagandet kan ta tid vänder (S) och vill lyfta frågan innan dom (en överklagad dom innebär ingen dom än).

Skall jag spekulera har detta för (S) mindre med principfasthet att göra och handlar uteslutande om politisk taktik. Att i första läget vilja bordlägga när åtal väcktes innebar att ärendet flyttade från våren 2025 (den granskning då ärendet skulle hanterats om det inte bordlagt) till granskning våren 2026. Analyser och utfrågning av statsministern i valrörelsens inledning skulle då ske. Genom överklagandet, och den antagna handläggningstiden hos Hovrätten, skulle detta nu skjutas till våren 2027 eller ännu senare, och då är valet över.

Som sagt, spekulation från min sida men jag har svårt att se andra skäl till att det annars så principfasta partiet vill frångå tidigare principer.

Direkt efter KU skulle kammaren behandla (SD):s förslag om att underkasta en villande grundlagsändring en folkomröstning. Om en tredjedel av riksdagens ledamöter vill så skall vilande grundlagar folkomröstas om, omröstningen kan då förkasta förslaget. Vad är man då kritisk till jo att det skulle krävas kvalificerad majoritet (2/3) vid andra beslutet om grundlagsändring något man anser stå i strid med folksuveränitetsprincipen. Eller annorlunda uttryckt, en ny majoritet kan inte ändra grundlagen lika lätt.

Intressant i debatten var att (S) hävdar principen om att grundlagsändringar skall vara brett förankrade och accepterade, en gång i tiden var man mer inriktade på att folkets vilja skulle slå igenom samtidigt som borgerligheten strävade efter skydd för demokratin långsiktigt. Men bra att (S) står vid principer i detta ärende.

Folkomröstningen blir inte av då (SD) stod ensamma.

Med tanke på (S) i de två ärendena kan jag bara citera Graucho Marx som lär ha sagt ”visst har jag principer, och passar inte de så har jag andra” ….