Jag var där för att tillsammans med Gudrun Brunegård (KD) presentera det svenska systemet för parlamentarisk kontroll av statens och regeringens åtgärder. Konferensen var avsedd för parlamentariker och parlamentsanställda från Syd-östra Europa; Albanien, Serbien, Montenegro, Nordmakedonien, Rumänien och kanske ytterligare något land. Vår presentation handlade huvudsakligen om dessa punkter:

• betydelsen av respekt mellan båda sidor av politiken
• betydelsen av att skilja mellan juridik och politik
• betydelsen av att gå till botten med ärenden för att hitta gemensamma fakta
• betydelsen av ett gott samhällsklimat
• betydelsen av att politiker tar debatten och bemöter argument
• men framför allt … betydelsen av att försvara demokratin som system på lång sikt.

Den sista punkten är särdeles betydelsefull i en tid då man gärna ser demokratin som ett verktyg för att här och nu genomföra sina förslag, och där men gärna sätter sina och sina väljares intressen framför den långsiktiga betydelsen av demokratin. Min, och hoppas jag de flesta svenskars, uppfattning är att demokrati och förutsägbarhet behövs så att svenskar skall våga vara kreativa, skall våga ta initiativ och då veta att det finns en trygg och rättssäker hamn. Väljer ma att nyttja demokratin för egna syften så tappas den rollen och på lång sikt blir landet fattigare. Demokratin är långsam, trög och lite tråkig men den leder till goda resultat – kanske inte i morgon men i framtiden.

Detta var mitt budskap men nu till de reflektioner som jag har efter konferensen. Väldigt mycket har att göra olika förutsättningar

Efter mitt inlägg sa direktören för ODIHRs (OSSEs kontor för Demokratiska Institutioner och Mänskliga Rättigheter) Mr Konstantine Vardzelashvili (tidigare georgisk minister) att man blir lite nedstämd när man inser hur lång vägen till en fungerande kontroll och ett civiliserat debattklimat är. Det är enkelt att hålla med honom samtidigt som det dels är rörelsen som är viktig – att man tar steg åt rätt håll – dels att det uppmanar oss att vårda vår demokrati och undvika politiskt spel i kontrollverksamheten.

En fråga som ställdes och belystes gällde tillsynen över säkerhetsfunktioner och militär skall kunna ske. För oss är det enkelt – Försvarsmakten är väl en myndighet bland andra och kräver inga speciella anordningar. Troligen ser man lite annorlunda on man levt i ett land där säkerhetsorganen varit ”en stat i staten” (tänk Securitate och Stasi) eller där militären varit en grund för statskupper. Rollen månaste vara att peka på vad som kan gå, men att vägen är lång

Nästa område gällde kontrollen över statsskulden. Den för deltagarna viktiga frågan var hur man lånar effektivt och hur kontrollen kan ske av effektiviteten, ingen väckte frågan om hur man skall se på behovet av att låna. När jag lyfte frågan fick jag svar på tal, ett svar som väcker min oro. ”Det ligger i vår natur att låna och fortsätta framåt, sedan får någon väl ”ta bort” lånen. Lång resa till ansvar för ekonomin. För mig kan det finnas skäl att ta upp lån ibland men skälen måste vägas mot de fara hög skuldsättning ger. Visst kan vissa länder behöva pengar, exempelvis till infrastruktur, men då skall man också se en nytta som över tid motsvarar de kostnader som uppkommer.

Flera deltagare pratade gärna om transparens men när frågan ställdes på sin spets av en representant för media att det borde vara naturligt att kartlägga parlamentarikers finanser så protesterades det vilt. Ekonomi är en privatsak och med det har journalister inget att göra. För mig är det viktigt, kanske inte att redovisa exakt förmögenhet, men att redovisa de förhållanden som kan leda till partiskt agerande. Men här blev diskussionen het både om ekonomi men också om granskande journalister. Mitt inspel var att journalister kan vara ”a pain in the ass” men de är också våra bästa vänner då de dels medverkar till att vi begränsar oss till vad som är rimligt dels uppmärksammar oss på problem och dels är en väg att sprida kännedom om våra aktiviteter.

Jag ser fram emot att få fortsätta att försöka ge nya demokratier stöd i hur kontrollen kan utvecklas, samtidigt som jag alltid är rädd för att våra system utarmas och politiseras.