Två dagar i Jerevans parlamentsbyggnaden ägnades åt presentationer, paneldiskussioner och kollegiala utbyten gällande hur parlamenten kan arbeta med standardens för integritetsfrågor, konferensen anordnades av ODIHR (kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inom OSSE). Deltagande parlament kom från Armenien, Ukraina, Nordmakedonien och Moldavien. Min roll var att prata lite om hur riksdagens uppförandekod fungerar och tillämpas samt att delta i diskussionerna. Jag väljer därför dels att skriva lite om mina reflektioner dels att beskriva mitt inlägg.

Första sessionen handlade om hur olika parlament har arbetat med själva området parlamentarisk integritet, hur det kan uppfattas och vad det innefattar. Det går snabbt att notera två tydliga slutsatser, den första är att varje land tolkar integritet/korruption/mutor/jäv etc olika och utgående från sin egna tradition, den andra är att inläggen blev mer av en redovisning av hur mycket man själv gjort än en fundering över resultat och funktion. Mycket tid ägnades åt vilka institutioner man skapat och att den nu är på plats.

Session två handlade om uppförandekoder som metod. Inledningsvis slogs det fast att det finns mycket liten vetenskaplig evidens för om frivilliga koder (som i Sverige) eller straffsankionerande system (som många experter på konferensen förordade) är den bästa metoden. I mitt inlägg lyfte jag dels FRA,m att en uppförandekod måste ses som en del i ett system som utgår från lagar och via koden hamnar i ett rent moraliskt beslut av individen (av mig!). Utgångspunkten var just den fet handlar om mig, mitt rykte och respekten för min roll och därför är koden en hjälp i att avgöra hanterandet. Bedömning kommer sedan att göras av media och ytterst allmänheten, det vill säga så länge ingen annan lag brutits för i så fall blir det de rättsvårdande myndigheterna.

Session tre fokuserade helt på vad vi i Sverige kallar jäv. Nämligen hur man skall se på situationer där konkurrerande intressen kan påverka besluten. En viktig del här är öppenheten kring tillgångar, något som ”skaver” i vissa parlament. Skall man behöva deklarera sin ägda aktier om man är parlamentariker? I Sverige är det självklart så, men inte överallt.

Session fyra var om olika sätt att följa upp brott mot uppförandekoder. Exempel gavs från UK dels gällande ekonomiska tillkortakommanden dels vad gäller sexuella trakasserier (de har oberoende kontor för båda). Ett straff som kan utdömas är att ledamoten suspenderas från deltagande i parlamentet under 10 arbetsdagar vilket kanske inte låter så allvarligt, men om en parlamentsledamot varit borta i två veckor eller längre kan befolkningen i valkretsen (obs en-mans-valkretsar) påkalla ett nytt val. Endast en gång när detta skett har ledamoten suttit kvar. Med andra ord en mycket kraftfull markering.