Eftersom Socialdemokraterna på senare tid har varit aktiva i att kommentera KU:s interna diskussioner kan det finnas anledning för mig att ge min syn på saken. Jag hade hoppats att detta respektfullt hade kunnat hanteras internt men det har blivit uppenbart att KUs arbete, i vart fall i detta avseende, har politiserats. I sammanhanget vill jag deklarera att jag försöker förstå varför man agerar på ett visst sätt för att inte skapa politiska motsättningar i onödan, Sverige gynnas av öppna diskussioner där åsikter värderas och inte av publika deklarationer eller förenklade beskrivningar. Nu till saken.

I ett antal anmälningar har KU ombetts att titta på turerna gällande den tidigare säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm och fallen med kvarglömma handlingar. Anmälningarna riktar sig mot Statsministern och behandlar dels när och vad han visste, dels om varför inte åtgärder vidtogs (tidigare). När anmälningarna kommit in så uppdagades det att ärendet tagits upp av en åklagare och skulle prövas i domstol. Ställda inför det beslöt KU att inte inleda granskning innan dess att domstolen avgivit sitt domslut, åtalet gällde ”grov oaktsamhet med hemlig handling”.

KUs sessionssal i Riksdagshuset

Principen att inte blanda KUs granskning med rättsprocess har ofta tillämpats när processerna inletts samtidigt. När beslutet var fattat föreslog (S) i KU att det skulle redovisas i en presskonferens för att förklara varför granskningen inte kunde ske 2024.

Under sommaren 2025 kom så domen som var friande, brottet var alltså grov oaktsamhet och tingsrätten bedömde då att Landerholm varit oaktsam men att det inte kan uppfattas som grovt. Det finns inget brott som heter oaktsamhet med hemlig handling. Lagstiftaren (d.v.s. Riksdagen) har uppenbarligen bedömt att det, om det förekommer, inte kan anses brottsligt. Jag vet inte, kanske en variant av ”att fela är mänskligt”. Domen överklagades av åklagarsidan och nu ligger ärendet hos Hovrätten.

När nu (S) ville ta upp frågan i KU igen, och då med tillägget att tjänstepersonerna skulle ta fram delar som inte berördes av ärendet som inte berördes av den överklagade domen blev vi i sak förvånade. Detta då det för granskningen av statsministerns ansvar rimligen borde vara av intresse om det inträffade var brottsligt eller inte. Om domstolens utslag står sig i nästa/kommande instanser blir det ju relativt konstigt att undersöka när statsministern fick kännedom om att en person i regeringskansliet begått en handling som inte är brottslig. Ändras domen ändras hela frågeställningen.

Nåväl, om vi utgår från premissen att oppositionen strävar efter att fälla regeringen (rimlig utgångspunkt) så borde det alltså ur (S) perspektiv vara kontraproduktivt att granska statsministern i ett läge med en friande dom, det borde – för sitt case – ha allt att vinna på att vänta och hoppas på en annan dom. Så långt sakläget finns det en annan dimension som kan förklara agerandet?

Låt mig ge mig på en spekulation som möjligen kan göra det logiskt, jag betonar detta är spekulationer (S) har inte på något sätt vidgått dem. Om strävan är att regeringen skall framstå i dålig dager i valrörelsen (kanske en rimlig vilja från ett oppositionsparti) så skulle det vara bra med en ”svettig” utfrågning av statsministern i valrörelsens uppmarsch i april/maj. Tolkar man det så går både viljan att flytta granskningen från 2024 och att kräva den nu att förstå, problemet för (S) är att det argument som användes för uppskjutandet 2024 – och som vi instämde i – inte längre blir giltigt då rättsprocessen pågår och då väljer man andra argument.

Det har nämnts från (S) att det är ett stort allmänt intresse av frågan, men det borde även ha gällt 2024 men då nämndes det inte, utåt har jag förstått att man istället använder argumentet, eller snarare tillmälet, att KU väljer att ”mörka granskningen av Landerholm”. Det finns anledning att konstatera att vi står fast vid den princip som KU beslöt 2024. När (S) dels väljer att byta argument dels att försöka tvinga fram en hantering innan domstolarna är klara och dels anklagar oss för ”mörkning” så är det en grav politisering av granskningen, något som på sikt kan undergräva KUs roll och respekt.

Det skall också noteras att de utfrågningar KU genomför är ett inslag i insamlandet av fakta, att använda utfrågningen till att driva politik är ovärdigt. KU utfrågningar är inte en variant av det på 1700-talet avskaffade skamstraffet.