Obegripliga ståndpunkter om Libyen

Enköpingsposten 2011-09-24. DEBATT.

Alf Henriksson skrev en gång: Dagen i dag är en konstig sak för tänk en evighet fram och en evighet tillbaka.

Jag tror att syftet var att peka på det faktum att det är nu vi kan göra något – framåt och bakåt kan vi bara tänka, minnas eller spekulera.

Jag kom att tänka på Alf Henrikssons ord när jag lyssnade på debatten om att förlänga mandatet för de svenska styrkorna i Libyen. Alliansen har tillsammans med S enats om att en förlängning med 30 dagar för att ge det nationella övergångsrådet (NTC) i Libyen förutsättningar för att kunna verka, och att slutgiltigt kunna driva bort den tidigare och odemokratiska regimen från makten. För mig handlar detta väldigt mycket om att i nuet göra vad vi kan för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet väljer att säga nej med hänvisning till det förflutna. Argumentationen – som är ologisk – låter ungefär: Eftersom ni inte kritiserat den tidigare regimen tillräckligt mycket så tycker inte vi att det finns anledning för oss att bidra till förändring.

Låt mig bortse från fakta i påståendet – vi blir nog inte eniga i kålsuparfrågan – och ändå konstatera att idag finns två möjligheter. Antingen drar vi/Nato oss/sig tillbaka och ger Gadaffien chans att komma åter eller så fullföljs aktionen. Det förefaller som att V på grund av vår arvsynd (vi är inte eniga där) anser att det är fel att stödja NTC och rätt att ge Gadaffichansen att återkomma. Annorlunda uttryckt skulle man kunna ställa frågan: Om (V) hade uppfattat kritik tidigare, hade man då stött insatsen?

Sverigedemokraterna tittade i sitt avslutande inlägg (Björn Söder) framåt och argumenterade ungefär utifrån att man inte vet om utvecklingen går åt rätt håll. Eftersom man inte vet det så bör Sverige inte medverka aktivt i utvecklingen. Den gamla sanningen man vet vad man har men inte vad man får är en god hållning ibland men relativt sällan när man har det dåligt. SD tycks anse att Gadaffi, som ju får en ny chans om insatsen avslutas, är ett bättre alternativ än NTC, eftersom NTC kan leda landet fel.

För alla som tror på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter finns chansen nu att bidra till utveckling i Libyen. Det kräver tyvärr fortsatt militär aktivitet enligt NTC och därför är det viktigt att Sverige är med.

Det är svårt att hävda att man står för demokratisk utveckling om man inte är redo att medverka – vare sig man tittar framåt eller i backspegeln.

Ulrik Nilsson (M)
Riksdagsledamot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s