Håll Ryssland under uppsikt

Borås Tidning 2012-01-24. DEBATT.

För drygt en månad sedan var det val till den ryska statsduman. Jag hade förmånen att på nära håll följa valen och i samband med det bli vittne till en del oklarheter (om det skall ses som en förmån kan diskuteras).

När pusselbitarna börjat falla på plats visade det sig att valet präglades av ett inte obetydligt valfusk, ett fusk som i hög grad kom från maktpartiet Enade Ryssland, som till slut fick knappt hälften av rösterna. Bedömningar av den ryska oppositionen pekade på att partiet hade ett reellt stöd på 25 – 35 procent.
I ett brev 1888 skrev Alfred Nobel: ”Ett gott rykte är nödvändigare än en ren skjorta. Den kan tvättas men inte ryktet”. Det är en lärdom som får en viss relevans när man funderar på framtiden för den ryska demokratin. Enade Ryssland som varit van vid att ha ett stöd på drygt 60 procent har i samband med dumavalet definitivt ”skitat ned sig” för att åtminstone få hälften av rösterna. Att bevekelsegrunden går att hitta i just detta, att partiet känner att det inte längre står i samklang med folkopinionen, är nog relativt säkert men också intressant.

I det kommande presidentvalet kommer Putin med stor sannolikhet att bli vald till president, detta eftersom vallagarna är sådana att man för att få ställa upp antingen måste vara kandidat för ett parti som sitter i duman eller samla in ett mycket stort antal namnunderskrifter. Det är rimligt att anta att det endast kommer att finnas kandidater från Enade Ryssland (Putin), kommunisterna, liberal-demokraterna (Zjirinovskij) och från Rättvisa Ryssland. Valet av Putin kommer att bekräftas i mars.
Maktens attribut blir kvar hos maktpartiet, men vad innebär deras förlorade ställning i opinionen? Exempelvis uttalade den tidigare Sovjetledaren Gorbatjov sitt avståndstagande till regimen efter valfusket. Kommer folk att följa makten av gammal vana, kommer man att vända sig bort från politiken eller kommer de intresserade att bli så provocerade att en reell frigörelseprocess startas? Åtskilliga är de oppositionella i Ryssland som påmint om hur det gick för Mubarak. Jag vet inte, men det kommer att vara intressant att följa och svaret kan bli förskräckande.
Några veckor före dumavalet uttalade president Medvedev att militärutgifterna skulle ökas från 25 procent av BNP till 40 procent om ett antal år. Handlade det om att vinna röster från militären på kort sikt, att få lojala trupper om det blir oroligt eller om nyväckta ryska imperieplaner? Även här kan svaret bli förskräckande.
Frågorna om Ryssland är många och svåra, och som alltid finns risken att det blir ”fel” vägval. Det är därför viktigt att vi dels ser och beskriver utvecklingen, dels att vi inte slutar att diskutera utvecklingen. Tjugo år efter det att Sovjetunionen försvann måste vi göra vad vi kan för att inte dess avarter ska återkomma.
Ulrik Nilsson (M)

riksdagsledamot, förste ersättare utrikesutskottet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s