Ett svårt ord som betyder ömsesidig och som i detta sammanhang (se nedan) betyder att man skall behandlas lika. Jag kommer att tänka på det när jag ser nyheterna om upplopp i Linköping, Norrköping, Örebro, Stockholm, Malmö och eventuellt ytterligare några ställen. Detta eftersom det förs fram att Polisen borde stoppad upploppen genom att flytta demonstrationerna som utlöst motdemonstrationerna vilkas motdemonstranter sedan kastat sten på polisen.
Låt oss ta det från början. Demokrati förutsätter yttrandefrihet, yttrandefrihet förutsätter att man har rätt att yttra sig (sprida sina åsikter) på det sätt man önskar inom vissa strikta (och i förväg satta gränser). Det är, i en demokrati, statens uppgift att skydda yttrandefriheten. Här är det viktigt att skilja på rätten att sprida ett budskap och budskapet som sådant. Jag behöver inte gilla alla budskap som skall ha en lagskyddad rätt att spridas.

Principen leder till att den som vill provocera har en möjlighet att göra så (i skydd av att provokationen är en åsiktsyttring), och att Polisen skall skydda rätten att sprida åsikten. Naturligtvis har den som har en annan uppfattning rätt att också sprida sin åsikt, men det får inte ske på bekostnad av någon annans yttrandefrihet. Vill två demonstrationer använda samma plats så får det väl bli så att den som var först får företräde den aktuella tiden.
Nåväl nu till motdemonstrationer och angrepp på Polisen. En opinionsyttring har fått tillstånd, Polisen har till uppgift att skydda yttrandefriheten och skall därför skydda opinionsyttringen. Motdemonstranterna har rätt att driva sin linje (om de fått demonstrationstillstånd), men inte att hindra den ursprungliga. Om motdemonstranterna angriper Polisen (som skyddar den ursprungliga aktionen) så begår de ett allvarligt brott (hindrande av demokrati) och skall straffas för det, går man sedan vidare till annan skadegörelse så är det just det – skadegörelse. Jag anser att straffvärdet för detta – hindrande av demokratin – skall vara högt.
Så till frågan, kunde detta förebyggas exempelvis genom att den ursprungliga aktionen inte givits tillstånd. Nja utan aktion kanske ingen motdemonstration men det är inte hela svaret. Det skull nämligen innebära att Polisen skulle ”förhandsgranska” opinionsyttringar och därmed innebära en tänkbar inskränkning i demokratin.
För mig kommer alltid försvaret för demokratin i första rummet. Det innebär att jag måste acceptera alla opinionsyttringar (även om jag är enig eller oenig med dem) och att de har rätt till skydd för sin yttranderätt. Den som tar på sig att ställa sig över den principen och ges sig själv rätten att stoppa opinionsyttringar man inte gillar, oavsett om det sker via stenkastning eller genom att ”skrämmas” så att myndigheterna flyttar eller förbjuder den ursprungliga yttringen, innebär ett hot mot demokratin och bör straffas hårt. Ansvaret för det inträffade ligger hos motdemonstranterna även om jag misstycker till själva aktionen.