Mina anföranden i riksdagens kammare den 26 april 2023, enligt riksdagens snabbprotokoll

Mitt anförande i debatten om Konstitutionsutskottets betänkande 2022/23:KU24 Offentlig förvaltning:

Anf. 49 ULRIK NILSSON (M):

Fru talman!

Vi ska nu diskutera konstitutionsutskottets betänkande om offentlig förvaltning. Begreppet offentlig förvaltning kan låta lite byråkratiskt och tråkigt, men i grunden handlar betänkandet om den kanske vanligaste skärningspunkten mellan svenska medborgare och staten. Det är när vi möter en myndighet som vårt förhållande till staten prövas. Det är där tilliten mellan statsmakterna och medborgarna skapas. Det kan uppfattas som att det är byråkratiskt. Det är mycket som ska skickas in – borde man inte bara kunna ge mig beskedet att det är okej? Det kan också uppfattas som att det fattas fel beslut. Det hör till saken att man inte alltid är nöjd i allt med alla beslut man får. Man har lite grann en känsla av att stå med mössan i hand inför statsmakten för att få svar på de önskemål och frågor man har. Men, fru talman, jag tror att vi också kan konstatera att vi knappast kan klara oss utan den offentliga förvaltningen. Det skulle inte vara ett samhälle som bygger på rättssäkerhet om vi inte hade någon som utförde de saker vi fattar beslut om här i kammaren.

Några allmänna principer kan man väl ha för den offentliga förvaltningen. Den ska behandla alla lika. Den ska också vara tydlig och genomskinlig så att man förstår varför man får ett visst beslut. Den ska bygga på rättssäkerhet. Vi bör sträva efter att ha en omfattning på den som motsvarar behovet. Den ska inte vara alltför omfattande, men den ska inte heller vara alltför enkel. Den ska vara effektiv. Den ska vara modern. Den ska vara pålitlig. Den ska vara oväldig. Inför statsmakterna ska man känna att det är trygghet, rättssäkerhet och förtroende som kännetecknar relationen. Sinnebilden är förstås den lite fyrkantige tjänstemannen. Men framför allt handlar det om att bygga tillit mellan staten och medborgarna via den offentliga förvaltningen.

Betänkandet handlar om en stor mängd förslag på hur man kan utveckla och förändra förvaltningen. Det kan handla om att man ska få besked inom en viss utsatt tid så att man som företagare inte ska behöva invänta beskedet alltför länge. Det kan också handla om att man vill ha besked i någon sorts förtid. Det kan handla om vilket ansvar tjänstemän ska ha för att stå för utfästelser och för att göra riktiga bedömningar. Man kan ibland känna sig lite utsatt inför en tjänsteman, som också har ett informationsövertag. Det kan handla om att myndigheterna, som jag sa tidigare, ska utföra sina uppgifter oväldigt och inte som en del i ett personligt intresse, för att driva en fråga vidare eller vara aktivistisk. Det kan också handla om hur den lokala servicen ska organiseras, var man ska kunna möta staten och hur det ska fungera. Alla dessa frågor är viktiga. Men de är svåra att besluta om här och säga: ”Nu gör vi si där och så där.” Det får konsekvenser. Detta är en process som måste växa fram, eftersom förtroendet mellan medborgare och stat är av central betydelse.

Någon har någon gång sagt lite klokt: ”Tillit är en viktig sak, stavas lika fram och bak.” Så är det; det är viktigt, och det råkar stavas på samma sätt från båda håll.

Herr talman!

I betänkandet finns en annan fråga, som kanske inte känns som en grundläggande trygghetsfråga. Det gäller myndighetsorganisation. Jag ska ägna några ord åt ett av förslagen: frågan om att eventuellt flytta ambassaden i Tel Aviv till Jerusalem. Jag tycker inte att det är ett beslut som vi ska ta här i dag. Jag kanske inte heller håller med. Jag tycker att det är ganska rimligt att varje stat får välja var man ska ha sin huvudstad. Men i Sverige har vi valt en väg där regeringen sköter utrikespolitiken. Och utrikespolitik och diplomati är betydligt mer än att markera i en sådan fråga, än att göra en politisk manifestation. Det handlar också om handelsrelationer och säkerhet för svenska medborgare. Det är ett förslag som jag förstår kommer upp. Men jag har lite svårt att se hur mycket det egentligen har med förvaltning att göra. Framför allt bör slutsatsen vara att det är en fråga som regeringen ska få äga.

Herr talman!

Betänkandet innehåller ett antal idéer och tankar. Det måste vara en fortlöpande debatt, och vi måste här vara överens om att vi ska ha en effektiv, rättvis, rättssäker och vederhäftig offentlig förvaltning.

Herr talman!

Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande nummer 24

Mitt anförande i debatten om Konstitutionsutskottets betänkande 2022/23:KU30 Författningsfrågor:

 Anf. 60 ULRIK NILSSON (M):

Herr talman!

Detta betänkande, Författningsfrågor, kan väl med ett pretentiöst uttryck sägas behandla fundamentet för vår demokrati. Betänkandet är till sin karaktär väldigt brett. Det rör allt från införande av republik till lobbyister och hur riksrevisorer ska arbeta. Naturligtvis är det bra om ett fundament är brett, men det gör det också helt omöjligt att i ett sammanhang behandla alla de förslag som finns här.

Herr talman!

Jag har valt att titta på fyra av de frågor som är uppe, inte för att de är de tyngsta eller viktigaste men för att de kan illustrera den hållning man bör ha i sådana ärenden som är just fundamentala och grundläggande.

Låt mig börja med frågan om republik, herr talman! Visst vore det ett historiskt beslut om vi skulle fatta det i dag. Vi skulle med all sannolikhet skriva in oss i historieböckerna. Jag tycker dock inte att vi ska fatta det beslutet, och det är av två skäl. Det ena är att jag inte tycker det. Vilka uppfattningar vi har i frågan om republik är vi förmodligen rätt klara över, var och en, och jag tror inte att det är jättelätt att hitta en debattlösning på det. Det andra är att det är få frågor där det vore så olämpligt att vi skulle vara splittrade i två mer eller mindre jämnstora grupper, för det är lite svårt att tänka sig en situation där en stat byter statsskick med fyraårsintervall. Det är ett beslut som fattas en gång, och då ska det vara väldigt väl förankrat. Därför är det lätt att säga nej, det kan vi inte ställa oss bakom i dag – även om jag vet att det finns de som är övertygade för det och de som liksom jag är rätt övertygade om att det inte är ett bra beslut.

Herr talman!

En annan fråga som kommer upp här är den om register över lobbyister. Det blev visst ett rim, men det var inte meningen. Låt mig börja med att säga att det är en självklarhet att vi alla bör sträva efter att lyssna på åsikter. Det är liksom själva uppdraget som förtroendevald att höra vad folk säger, värdera det och få det att omsättas till politiska ställningstaganden. Jag tycker att man ska lyssna på alla. Det innebär att jag lyssnar på kompisar och på dem jag möter en kort stund. Jag lyssnar på föreningar, intresseorganisationer och företag. Frågan är var jag drar gränsen för när det blir en lobbyist. Är det när man tycker något? Då skulle jag ju inte lyssna på någon. Är det när man är anställd för att tycka något? Var drar man gränsen? Det här är problemet. Det är lätt att säga att vi skulle vilja ha ett register över lobbyister. Det är mycket svårare att definiera det – kanske framför allt när man i statsvetenskaplig litteratur i dag allt oftare ser att föreningslivet har gått från att vara ett kitt för att bygga samhällen, som det var när det kom till för ett femtiotal år sedan eller kanske hundra år sedan, till att mer och mer bli intressebevakning eller vad vi skulle kunna kalla lobbyism. Just därför är detta en fråga som det är farligt att fatta beslut om. Definitionerna gör det svårt att veta var vi hamnar.

Herr talman!

Den tredje frågan gäller det jag sett någonstans här – att man skulle grundlagsfästa att ha kronan i Sverige. Jag kan förstå att det finns de som tycker att det är bra med euron och de som tycker att det är dåligt med euron och vill ha kvar kronan. Även det är en fråga där positionerna är ganska tydliga. Den fråga vi ska ställa oss är: Ska vi grundlagsfästa någon uppfattning eller synpunkt i en pågående diskussion? Är det inte så att vi då nästan börjar skriva grundlagar mot dåligt omdöme hos de förtroendevalda? Ska inte de förtroendevalda tvärtom ha möjligheten att äga ett antal frågor? Vi kan också se att det kommer att förändras över tid. Jag kan lätt erkänna att jag i början, när jag var ungdomspolitiker, var emot att vi skulle gå med i Europeiska unionen. Hade det varit grundlagsfäst hade det varit en svårare process. Om den hade blivit annorlunda kan jag inte bedöma. På samma sätt är det inte så länge sedan vi hade en större spridning i åsikterna om Natomedlemskap än vi har i dag. Därför känns det som att allt som är föremål för debatt också ska kunna ägas i den allmänna debatten och därmed är en dålig kandidat för grundlagsfästning.

Den sista frågan jag vill lyfta upp är det som står i betänkandet om hot mot förtroendevalda. Först av allt: Det är naturligtvis fullständigt orimligt att man ska utsättas för hot för att man tar ett uppdrag. Vi ska allihop kunna stå här stolta och säga: Jag låter mig inte hotas till ett ställningstagande. Jag står trygg i min övertygelse. Å andra sidan tror jag att vi alla är så mänskliga att vi kan erkänna att om hotet börjar komma nära kommer vi nog att se till vår egen bekvämlighet först. Vad jag egentligen vill lyfta fram med det här är naturligtvis en farhåga för hoten men också det faktum att det redan i dag är olagligt att hota. Därför är det svårt att se hur vi ska kunna stärka skyddet mot hot ytterligare. Skulle det hjälpa att vi skriver in i regeringsformen att man inte får hota förtroendevalda? Skulle det bli fler poliser som kan skydda förtroendevalda då? Eller skulle vi låsa in oss i bunkrar och därmed sannolikt minska öppenheten? Det är också en fråga som måste leva. Sedan förstår jag oron, och jag är den förste att skriva under på den.

Herr talman!

Jag har beskrivit fyra frågor i detta betänkande: den om det historiska beslutet och de där det är tolkningsproblem, de där vi har en aktuell debatt och de som är heta just nu. Min slutsats i alla de fyra fallen är att man kan ha uppfattningar och förstå uppfattningar. Vi kan debattera sakfrågorna, men när det gäller konstitutionen ska det ganska mycket till innan det är läge att skriva in något i grundlagen. Då är det ett långsamt utvecklande som måste till och små steg som måste tas.

Herr talman!

Låt oss se detta som en idébank och en möjlighet att utreda! Låt oss föra en levande debatt i många av dessa frågor, allt från de dagsaktuella till de långsiktiga, men låt oss skynda långsamt! Låt oss ta det steg för steg! Det är naturligtvis drömuttalandet för en konservativ politiker: Ta det nu lite lugnt här! Avvakta lite grann till! Tänk över det här; gör inget förhastat!

Men, herr talman, det är den slutsats jag kommer till när jag nu yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande nummer 30 om författningsfrågor.