”Tillit är en viktig sak, stavas lika fram och bak”, citatet må vara lustigt men vikten av tillit kan inte nog överskattas. Detta blev uppenbart för mig i samband med att jag medverkade vid ett seminarium hos Internationella IDEA kring temat ”Parlament som demokratiska hörnstenar” i samband med ett besök av en delegation från underhuset i det kanadensiska parlamentet.

En av de kanadensiska parlamentsledamöterna tog tillfället i akt för att kommentera den svenska debatten kring visitationszoner, utifrån egen erfarenhet som kommande ur en minoritetsgrupp så varnade han för att det kommer att leda till en minskad tilltro till demokratin i de grupper som upplever sig utpekade av visitationszonerna. Uttalandet gjordes helt utifrån en kanadensisk bakgrund men det innebar att jag blev tvungen att rannsaka min egen inställning. Det stämmer säkert att den som upplever sig orättfärdigt drabbade av regler riskerar att uppleva sig som offer och därmed ökar i misstro. Mot den bilden skall sättas den att en fungerande demokrati bygger på såväl rättigheter som skyldigheter och där skyldigheterna sträcker sig från formella (exempelvis att inte ”fuska” till sig bidrag) till informella av karaktären att vi alla skall bidraga till samhällets bästa. Den som tycker sig ha hittat ett sätt att gynna sig själv på övrigas bekostnad kan sägas redan ha visat bristande respekt för systemet, och där kräver den långsiktiga respekten att samhället griper in med tydlighet och markerar var gränser går.

Avvägningen mellan dessa två pooler är inte enkel, å ena sidan respektera allas individuella rättigheter (som ju även kommer med skyldigheter) och å andra sidan att uppmärksamma den som inte fullgör sina skyldigheter. I avvägningen därav krävs såväl tydlig politisk inriktning och ödmjukhet inför personer. Den avvägningen kan bara göras i sitt sammanhang och av människor som kan läsa situationen, i det läget är det till liten nytta med kategoriska uttalanden eller ställningstaganden som bygger på erfarenheter från andra förhållanden. Kanadensarens varning skall tas på allvar, men situationen där inte skyldigheterna i en demokrati uppfylls skall också tas på allvar. Då behövs också verktyg för samhällets reaktioner.

Grunden för IDEA:s arbete är att medverka till uppbyggnad av demokrati och demokratiska institutioner i länder som är under demokratisk utveckling. Mycket av IDEA:s arbete handlar om att presentera och implementera metoder för god styrning och gott beslutsfattande. När metoderna kommit på plats och börjat fungera är också förhoppningen att de personer som verkar med metoderna vinner nya insikter och att demokrati går ifrån att vara en metodkatalog till att bli ett värde. En av deltagarna uttryckte det med ett citat från en parlamentariker från Kanada som hade besvarat frågan om vad det viktigaste han lärt sig i parlamentet var sa ”Íve learnt how to lose”. Den goda förloraren är den som ser att värdet är viktigare än metoden (som ju inte levererade det önskade).

Ett annat – och väldigt tydligt – tecken åhå detta är att se hur västeuropeiska länder relativt snabbt la skillnader och stridsfrågor åt sidan när Ryssland invaderade Ukraina och istället omedelbart stod skuldra vid skuldra i försvar för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet.

”Därför äro vi kamrater, kom och sätt dig här
Glatt vi dela må det mindre, när det större lika är”
för att citera Runeberg i dikten ”Fänrikens marknadsminne.