Att träffa människor med olika åsikter och med olika historia och traditioner är alltid intressant. Efter en lunch och en timmas samtal inom Utrikesutskottets ram med företrädare för den ungerska senatens utrikesutskott skriver jag några reflektioner.

Gruppen vi mötte (personer från fyra partier, ett parti har mer an 66% av mandaten) ägnade relativt mycket tid av samtalet till att visa att man inte var eniga. Naturligtvis ligger en del av orsaken till oenigheten i att Fidesz helt dominerar parlamentet men det visar också något annat. Jag tror att en av ledamöterna kom nära sanningen när han konstaterade att Ungern har haf 20 år med demokrati efter dryga 40 år av ockupation och att man därför dels är väldigt aktiva och dels saknar en institutionell tradition. Jag vet inte, det känns både charmigt (den väldigt aktiva debatten) och oroande. Oroande därför att till exempel frågor om konstitutionen inte löses i enighet mellan partierna.

En fråga vi partade om var EU:s roll och Barossos utspel om ökad integration i krisens efterföljd. I sak så var man från Ungern både för och emot, bra va. Man menade att som ny medlem behöver man mer tid för att kunna ta till sig det i grunden goda budskapet om ett utvecklat samarbete. Reflektionenblir då den att å ena sidan är utvidgning bra – stärker EU och ger fler länder möjlighet att vara med i ”demokratiernas klubb” men å andra sidan att utvidgningen ökar olikheterna och därmed försvårar fördjupning. Inte så att jag tror att de nya medlemmarna är säre men det betyder förmodligen något att ett antal länder har samarbetat under en lång tid och då slipat av de ”vassa” kanterna. Den något paradoxala slutsatsen blir alltså att den som vill hindra EU:s utveckling skall driva på för fler medlemmar!