Vapenvila i Gaza

I dag blev det klart med en vapenvila mellan Israel och Hamas/Gaza. Bra det för det är endast när inte vapnen låter som ralistiska samtal om framtiden kan föras, något som nu måste ske. Båda parter har rätt till att kunna leva ett tryggt liv! Freden må vara långt borta, men det är tycker jag ändå rätt att nu peka på tre förhållanden som är av betydelse framåt.

Det första är den uppenbara brist på förtroende som finns mellan ledningen i Gaza (Hamas) och ledningen på Västbanken (Fatha). Om man ser Palestina så som ett land så blir det något förvånande att inte Fatha tydligare agerar mot angreppet på Gaza, eller är det så att man i realiteten ser situationen i Palestina som ”inbördeskrigslik” dvs att fatha accepterar situationen med Israeliska angrepp då de medverkar till att försvaga Hamas. Jag vet inte, men för mig vore det logiskt att försvara sitt lands integritet om det angrips även om jag inte i allt delar det lokala ledarskapets uppfattning. Då jag dessutom tror med på Fathas program så är det kanske igrunden glädjande för framtiden att man inte omedelbart ansluter sig till Hamas våldspolitik. Våldspolitiken kan dock aldrig ursäkta oproportioneliga angrepp från Israels sida.

Min andra kommentar gäller vart detta leder oss till med relationen Israel-Palestine, eller kanske egentligen Israel-Fatha. Om det är så att klyftan mellan Västbanken och Gaza ökar så borde det kunna finnas utrymme för ett närmande mellan Västbankens mer förhandlingsinriktade och demokratiska ansats och den Irraeliska regimen. Tänk om det skulle gå atrt skapa en ny modell för konflikten, en modell som bygger på respekt för den andra parten. En önskan och ett långskott – men vi måste leta möjligheterna i en svår konflikt.

Min tredje kommentar gäller Egyptens insats som medlare och som Hamas motsvarighet till USAs roll visavi Israel. USA delar inte i allt Israels uppfattning i konflikten, men nyttjar sin ställning till att sätta press på Israel och till att bära budskap. Det är nog lätt att uppfatta såväl det muslimska brödraskapet i Egypten som Hamas som islamister, det är nog dags att vi nyanserar den bilden och konstaterar att grunden för Egyptens stora insats var just den att man inte ensidigt drev Hamas linje. I stället så visade man sin bededskap att prata med båda parter och arbeta utifrån en öppnaer attityd. Det är bara att hoppas att den bilden, där de moderata islamisterna tar avstånd i från de extrema rörelserna som exempelvis Selafister eller Hamas/Hisbollah, också kommer att gälla i länder som Egypten och Tunisien. Sker det så tror jag att den arabiska våren har stora möjligheter att få ett bra slut i det långa loppet.

Tre, möjligen långtgående kommentarer till en dagsaktuell händelse och en svår konflikt. Jag kanske har missuppfattat allt, men jag väljer ändå att presentera mina spontana tankar. Hoppas jag får rätt ….

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s