I utkanten av Kampala besöket vi en grundskola. Grundskolan var stor och klasserna had uppemot 70. Det var trångt, lokalerna var slitna och toaletterna lämnade mycket att önska. Detta till trots så gav besöket stort hopp för framtiden. Barnen var glada och verkade uppskatta sin skola,de svarade artigt på engelska när det tilltalades och det var öppna och frimodiga mot oss. Lärarkåren var engagerad och välutbildad, samtliga lärare had akademisk utbildning antingen diplom (motsv kandidatexamen) eller degree (magisterexamen).

Speciellt var del att skolan haft ett samarbete med någon skola i Kalix (rektorn hade Kalix kommuns standar på sitt kontor) med det mest speciella var att skolan drevs av en muslimsk organisation, en majoritet av eleverna var muslimer samtidigt så vinnlade man sig om att ha en icke konfessionell utbildning. Man menade att tron inte skll inverka på utbildningen och detta bevisades också av att ca tre fjärdedelar av lärarna var kristna. I denna skola i Kampala var olika religioner inget hinder för att skapa en gemensam framtid. Jag antar det var därför biskop Zak rekommenderade skolan (läs mer om biskop Zak i texten om modiga människor)

Detta är den femte och sista reflektionen från min Afrikaresa.