Mitt inlägg i debatten om Uppgradering av Palestinas representation i Sverige

Anf. 23 ULRIK NILSSON (M):

Herr talman! Det känns skönt att kunna konstatera att det finns en stor enighet här i kammaren om att den palestinska myndigheten förtjänar och har nytta av det värdlandsavtal som nu ligger på bordet. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna har också här mycket tydligt uttryckt att det är ett nödvändigt och bra steg att ta detta beslut i dag.

Herr talman! Jag vill därför inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Men jag vill också välkomna det faktum att vi tillsammans kan tala om att detta är ett riktigt steg att ta, alltså att teckna värdlandsavtalet.

Den debatt som vi har här handlar – möjligen av naturliga skäl, möjligen av andra skäl – om lite annat än enbart värdlandsavtalet. Låt mig därför också kommentera en del av de andra sakerna.

Detta är naturligtvis en fullständigt omöjlig konflikt. Flera har varit inne på att den har löpt under många år med många insatser för att man ska försöka lösa konflikten. Men egentligen har det inte blivit någon riktigt bra lösning på denna gordiska knut. Konflikten har en historia åtskilliga tusen år tillbaka i tiden, eller åtminstone 50 år, beroende på vilka utgångspunkter man har. Naturligtvis måste det göras klart från början att båda staterna, både palestinier och israeler, har en ovillkorlig rätt att existera och att existera inom säkra gränser.

Det är klart att man inte kan peka finger bara åt den ena sidan, även om mycket av det som vi har sett på senare tid när det gäller bosättarpolitiken och de övergrepp som har skett både i Gaza och på Västbanken förtjänar en mycket tydlig kritik. Jag ska gärna sälla mig till denna grupp, trots att jag betonar Israels rätt att existera, och ändå mycket tydligt uttrycka att mycket av det som har skett på senare tid förtjänar att mycket starkt kritiseras när det gäller Israels hantering av konflikten.

Herr talman! Vi ska också se på den andra parten. Vi måste också ställa krav på Palestina. Nu uppgraderar vi representationen och säger: Vi tycker att ni ska ha en god möjlighet att vara företrädda.

Men vi bör då också ställa krav på att Palestina på ett säkerställt sätt erkänner Israels rätt att existera. Det får inte bara bli så att det är en läpparnas bekännelse och att man inte har med sig befolkningen i detta ställningstagande.

Detta handlar nämligen om Israels säkerhet. Det handlar om den israeliska befolkningens möjlighet att utvecklas och komma vidare.

Därför är det viktigt att vi, samtidigt som vi kritiserar Israel för övergrepp, också ställer tydliga krav på den palestinska parten. En tvåstatslösning eller en fredsförhandling – en fred mellan två parter – kräver nämligen att båda parter kan närma sig varandra med respekt och utlova en situation där man gemensamt löser frågan.

Det är klart att det för oss moderater är väldigt tydligt att vi helst av allt skulle vilja ha en förhandlad fred – en fred som i varje fall initialt utgår från 1967 års gränser och en tvåstatslösning. Jag tror att det är där man måste komma fram. Hur det ska gå till är dock naturligtvis lättare att säga när man står utanför än när man är i konflikten. Vi måste förstå att det är människor och människors känslor som är påverkade här och ligger bakom många av de problem som finns.

Herr talman! Detta ärende handlar om en uppgradering av representationskontoret. Där är vi alltså överens. Sedan har vi av bland andra Urban Ahlin beskyllts för inkonsekvens. Samtidigt tycker jag att debatten väldigt tydligt visar på hur det är just en stegvis ansats man måste ha. Å ena sidan säger några att vi inte bör uppgradera eftersom de grundläggande förutsättningarna inte har uppfyllts, och å andra sidan säger några att vi bör gå ännu längre – till ett erkännande av en palestinsk stat.

Jag tycker att det är ett välbalanserat steg att nu tydligt markera att vi riktar kritik mot Israels insatser på sista tiden och uppgraderar den palestinska representationen med detta värdlandsavtal. Frågan om erkännande kommer naturligtvis alltid att behöva diskuteras. Man kan prata om de folkrättsliga kriterierna. Jag ska inte ta upp dem här, men jag ska konstatera att det för mig avgörande när det gäller erkännandefrågan faktiskt är bedömningen av när den har störst reellt inflytande på möjligheten till fred. Det överordnade är nämligen att vi hittar en långsiktig, stabil fred mellan Palestina och Israel. Det handlar om att hitta en möjlighet att komma fram i förhandlingar och enighet.

Återigen: Jag är mycket medveten om att större hjärnor än min har brytts av detta problem under åtskilliga år, och jag kan inte vara säker på att vi kommer att se ett resultat så där väldigt snabbt. Men vi måste göra vad vi kan, och ett sådant steg är att vi nu skriver på värdlandsavtalet med Palestina. Därför, herr talman, välkomnar jag som sagt den stora enighet som finns i kammaren i denna fråga, och jag välkomnar att vi ingår detta värdlandsavtal.

 

Texten är kopierad direkt ur riksdagens protokoll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s