Anf. 82 ULRIK NILSSON (M):

Herr talman! Vi har varit några gånger i Afrika i den här debatten. Jag var också med på den resa till Zambia för ungefär en månad sedan som Kerstin Lundgren relaterade till tidigare.

Där stod vi på ett fält där man hade fått bistånd och hjälp att använda utsäde. Majsen var därför väsentligt högre på denna bondes tre hektar än på grannens. Men det som gjorde intryck var egentligen inte hjälpen att få bättre skörd. Det som gjorde intryck var när bonden tog fram sin mobiltelefon och sade: På denna får jag ett sms varje morgon från Zambia Farmers Growers Association som säger att nu är världsmarknadspriset på majs så här högt. Därmed kan inte längre uppköparen från Lusaka lura bonden på priserna. Därmed får han en ingång till att börja värdera vad han ska odla nästa gång baserat på hur världsmarknaden ser ut.

Tydligare än denna bondes utsaga där på fältet kan det knappast uttryckas – detta att vi nu har kommit i en situation där bistånd möter globalisering och där utveckling i länderna, handel och gemensam utveckling länkar till varandra. Detta är en av de utmaningar vi står inför.

Om vi ser det från ländernas sida kan vi ha ekonomisk kris i Europa för tillfället, men vi har en tillväxt på 7 procent i Zambia. Det är ungefär samma siffror i Uganda och i andra delar av Afrika. Världen går alltså inte riktigt i fas. Den rör sig i olika faser på olika ställen. Med denna bild är det såklart mer en tidsfråga när vi kommer att se att en stor del av den ekonomiska tyngdpunkten på vår glob flyttas till andra ställen än vad vi är vana vid – detta utan att för den sakens skull säga att man överallt är rik. Men vi måste förhålla oss på ett annat sätt till detta. Med det ekonomiska inflytandet måste också på något sätt politiskt inflytande följa.

Om vi ser på globaliseringen, som i hög grad är drivkraften för detta, handlar det om fri rörlighet för information, fri rörlighet för ekonomi och fri rörlighet för människor. Allt detta har stora positiva värden; det tror jag att vi alla har upplevt på olika sätt. Det är positivt att vi kan röra oss.

Men det är klart att det också finns problem. Problemen är ofta förknippade med att politiken är nationell. Om man talar om kapitalflykt kan vi göra en moralisk utsaga om att det är fruktansvärt att det sker. Men det primära ansvaret för att beskatta verksamheterna i de länder där de bedrivs måste ligga på den stat där verksamheterna bedrivs. Vårt stöd kanske då snarare ska handla om att bygga upp system, hjälpa till med skattmasar och vad det kan vara än att vi nu börjar föra diskussioner om den moraliska skulden.

Herr talman! Jag tror att vi bör fundera på hur vi tar nästa steg när vi ser på politiken för global utveckling. Hur ska vi nu ta nästa steg mot att stödja utvecklingen mot handel?

Vi har haft de så kallade millenniemålen. De har varit framgångsrika i så måtto att de har satt fokus inte bara på resultat utan också på att det krävs institutioner och system för att stödja utvecklingen av länderna. Man har beskrivit för staterna att de måste ta tag i denna fråga.

Därför tycker jag att när vi så småningom ska förnya millenniemålen bör vi ställa oss frågor om vilka nyckelområden det ska handla om nästa gång. Vilka nyckelfaktorer ska vi lägga till så att vi får en utveckling av stabila finanser, rättssäkerhet och juridiskt hållbara system? Det ska vara system som gynnar den utveckling i riktning mot handelspartner som vi måste se för att vi inte ska tappa i samarbete.

Herr talman! Jag ska inte bli mer långrandig än så. Jag vill bara utmana till att hitta vägar för att hantera den tillvaro där utveckling och handel måste stå i samklang med varandra.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de reservationer som finns.

Text kopierad från riksdagens protokoll