I går (den 5 mars) var jag inbjuden att närvara när talmannen tog emot besök från OICs generalsekreterare Dr Ekmeleddin Ihsanoglu. OIC (Organization of Islamic Cooperation) är världens näst största organisation om man ser till antalet medlemsstater och besöket i Stockholm handlade om att knyta kontakter och utbyta åsikter – i vart fall den delen jag medverkade vid.

Dr Ihsanoglu inledde med att göra klart att deklarera att ”Islam är förenligt med moderna värden och med flerparti system, hävdar man något annat så är man missledd” och därför ville han lära så mycket som möjligt från ett ”gammalt” parlament. Hans uppfattning är nämligen att en parlamentarisk demokrati är det bästa styrelseskicket och att det handlar om att utveckla den formen i den muslimska världen. Det kommer att ta en viss tid då det krävs en viss mognad. Böand annat så förutsätter demokratin att det finns en medelklass. Vissa länder har en kortare väg än nandra, men hela processen måste ske i dsamverkan med de etablerade demokratierna. Dr Ishanoglu nämnde exempelvis att Egypten var – eller var på väg att bli – en demokrati innan dess att Nasser tog över med militären på 1952.

Generalsekreteraren var tydlig med dialog och förståelse och betondáde möjligheten till en icke-sekulär muslimsk statsbildning. Jag ställde frågan hur vi kan agera för att stödja de liberala muslimska grupperna eftersom den bild vi får i väst är den av en mycket militant islamism. Dr Ihsanoglu replikerade att det är naturligtvis så att den som dödar syns bättre än den som resonerar och att medialogiken bygger på konflikter. Han kunde inte ge något riktigt bra svar på min fråga men egentligen är kanske hans närvarao i Sverige svaret – hela det politiska spektrum som tror på en liberal utveckling måste finna sina kontakter och upprätthålla dialogen med den musimska världen. Flre möten och en insikt om att även om 10 000 åpå ett toeg är många så är den tysta majortieten fler och i långa loppet brukar balansen löna sig.

PS Lite roligt för en gammal kemist med hoistorieintresse var att finna att Dr Ihsanoglu var disputerad i kemi och sedan hade gått över till att bli professor i historia, övergången skedde via islamisk vetenskapshistoria.