Turkiets president på besök i Riksdagen och jag är kluven. Å ena sidan har Turkiet många fläckar på sitt anseende, det handlar om minoriteters rättigheter, om kurdernas situationoch om att många journalister sitter i fängelse. Smtidigt så uttalar den politiska ledningen i Turkiet en tydlig ambition att gå med i EU (och då måste dessa fläckar bort) och de säger sig agera för att bli som och efterlikna de västerländska mogna demokratierna. Att EU förhandlingarna drar ut på tiden skyller man i första hand på vissa länder (Frankrike?).

Skall jag försöka ha någon uppfattning får det nog i alla fall vara dels att vi skall välkomna EU förhandlingen för då kommer man att tvingas till att genomlysa lagar och regler för minoriteter, yttrandefrihet och demokrati. Om man sedan är redo att g hela vägen till medlemsskap är nästa fråga men det är positivt om frågorna kommer på förhandlingsborder och inte hindras av inrikespolitiska skäl i vissa medlemsländer. Jag tror vidare att det är viktigt att ha relationer med Turikiet så vi kan tala om svåra frågor, därför valde jag också att lyssna på presidenten idag. Avslutningsvis så kan jag konstatera att ett antal av de turkiska parlamentariker jag mött ändå förefaller att driva en reformagenda (även om jag blev tvärillsk på en under ett PA-UfM möte!).

Min sammanfattning måste nog bli att vi behöver stödja rörelseriktningen även om vi inte är nöjda med positionen och därför bör vi behålla och utveckla relationerna med Turkiet.