Det kom en inbjudan till riksdagsledamöter från N, O och P län, att P-län sedan 1999 inte längre finns utan ingår i O-län tycks ha undgått föreningen, att lyssna på Järnvägsfrämjandets seminarium i anslutning till årsmötet i Borås i lördags. Jag gick dit, och jag var den enda ledamoten som intresserade mig, med en i grunden positiv inställning till järnväg. Jag satt balnd annat med i Europakorridorens styrelse under min till som KSO. Föga anade jag vad som komma skulle.

Winston Churchill sa en gång ”Du skall tala i vredesmod och det blir det bästa tal du någonsin ångrat”, gäller det för bloggar också så kommer denna att bli bra. På mötet hölls ett föredrag av Per Corshammar, VD för Ramböll Malmö. Jag får utgå från att han uttalade sig för Ramböll eftersom ingen markering gjordes att det var personliga åsikter, därför kommer jag också att skriva Ramböll när jag hänvisar till hans föredrag .

Inledningsvis kan jag konstatera att vi troligen inbjudits för att vi skulle påverkas i positiv riktning, därför är det litet udda att hela Rambölls föredrag (eller show, jag ställer vissa kvalitetskrav på föredrag) handlade om att framhäva Ramböll och håna politiker. En ton som i princip hängde ut alla politiker som mer eller mindre korkade, jag uppfattade att Ramböll ansåg att oppositionen var något mindre korkad än Alliansen men i princip så var det bara svenska politiker ”som inte förstått”. Mötet fick därigenom mer tendensen av sekt-möte än av saklig information.

Låt mig börja med inledningen som handlade om att beskriva hur utvecklingen ser ut i olika länder, det var tydligen viktigt att det skulle gå fort för det påpekades tre gånger från Ramböll. Bilderna visdade en rad länder där planer på höghastighetsjärnvägar fanns och för att vara heldraget gröna linjer så skulle något av följande fyra kriterier vara uppfyllda: Banorna skulle vara: Beslutade, Projekterade, Byggstartade eller Driftsatta. Den grön färgen skulle indikera att nu kommer banorna. Jag känner inte i detalj till så många av projekten men ett av dem har jag åtskilliga gånger diskuterat. Det gäller planerna på en höghastighetsbana från Rabat till Alexandria, i bilderna kom den för Marocko, Algeriet, Tunisien och Egypten överallt grönmarkerad (=den kommer). Det som är konstigt är att banan när den diskuteras i ekonomikommittéen inom Unionen för Medelhavsområdet inte har någon finansiering. Man kan naturligtvis besluta utan att veta hur det skall betalas såsom (S)-regeringen i Sverig gjorde före 2006. I det här fallet kan man nog ifrågasätta om banan verklingen är så nära som Ramböll antyder. Personligen litar jag minst lika mycket på mina parlamentskollegor i Marocko, Algeriet, Tunisien och Egypten som jag litar på en show från Ramböll. Budskapet av dragningen var att alla var före Sverige och att vi är de enda som inte fattat. Det skulle gå fort, var det för att försvåra faktagranskning ….

Nästa påstående från Ramböll var att planeringstiden för järnvägsinvesteringar var för lång. Det skulle politikerna kunna ordna enkelt genom att göra järnvägar till ”Riksintresse”, men det hade man inte fattat. För det första så är min tro, efter att ha suttit med i Banverkets styrgrupp för Götalandsbanan att problemet inte var att banan var riksintresse utan att problemet kommer med konkurrerande riksintressen. Exempelvis anses Natura 2000 områden vara riksintresse och avvägningen mellan naturvärden och infrastruktur är grannlaga. Eftersom Ramböll föreslog ett enkelt beslut måste jag dra slutsatsen att Ramböll anser att naturvärden inte behöver skydd som riksintresse och att därmed talerätt med mera för miljöorganisationer skall tas bort. Just den här rätten till egen mark och rätten för självägande bönder att göra sin åsikt hörd brukar anses vara en av den svenska demokratins grunder, Ramböll avvisade det med några enkla, och förklenande, meningar. För mig är det självklar att stå upp för miljövärden lika väl som för behovet av infrastruktur.

I sak så innehöll företaget några nya idéer/tankar som kan utvecklas ytterligare. Den första var förslaget att bygga höghastighetsjärnväg på pelare snarare än på marken. Om jag minns rätt skulle hela banan byggas på en bana av prefabricerad betong på hen höjd av 13 meter över marken. Det byggsättet skulle sänka kostnaderna – vilket jag kan förstå, och att det därför skulle bli billigare att bygga än att bygga konventionell järnväg. Varför inte samma teknik skulle kunna nyttjas för konventionell järnväg är lite svårare att inse men det blev väl mer slagkraftigt att påstå hur mycket billigare det bir med höghastighetståg. Om jag iprincip intämmer så långt så tycker jag att Ramböll borde kunnat kosta på sig att problematisera frågorna en del. För det första påstods att på pelare så behöver inte marken köpas in utan man kan bygga på servitut. Frågan är om inte markägarna skulle kräva en rätt avsevärd intrångsersättning för att gå med på ett servitut som i och för sig gäller en relativt liten yta men där en hög järnvägsbro följer med. Knappast så att man skall kalkylera med noll i ´kostnad. Vidare så kanske man skall fundera på miljöprövningen, om nu inte Ramböll har fått igenom sin idé att järnväg alltid kör över miljöhänsyn, som kommer att handla om en mycket visuellt och aukustiskt störande installation. En 13 m hög och ca 10 m bred betongbro som av och till trafikeras av höghastighetståg. Det är ju inte så att den helt smälter in i naturen. Jag tror man kan konstatera att den säkert är med naturstörande än en markförlagd järnväg och i synnerhet ger mer störningar är vindkraftverk. Har Ramböll studerat av man tycker på landsbygden om vindkraftutbyggnaden.

Den andra tekniska nyheten var att man inte behöver signalsystem längs rälsen eftersom det kan integreras i förarhytten med hjälp av datorteknik och ”molnet”. Jag kan förstå den synpunkten och den har bäring, i vart fall så länge som man bygger en bana exklussivt för höghastighetståg. Det har i debatten inte helt avgjorts om det är rätt att ha exklussiva banor eller om kombinationstrafik skall vara möjligt, i det senare fallet fås en större flexibillitet men till priset av högre investeringar (för gamla tåg krävs signaler) och sämre robusthet.

Den tredje tanken var att istället för Europakorridorens idé med banor Stockholm-Jönköping-Göteborg och Stockholm-Jönköping-Helsingborg/Malmö bygga ett system med en bana Stockholm-Jönköping-Göteborg (Götalandsbanan) och en Oslo-Göteborg-Köpenhamn, även det är en synpunkt som är intresant och som förtjänar att tas på allvar.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag var rätt desillusionerad efter att ha lyssnat på Ramböll, som i och för sig förde in tre intressanta tekniska synpunkter men som verkade mest intresserade av showen, att misskreditera förtroendevalda och sälja barnböcker. De intressanta synpunkterna fäörsvann i dålig faktaunderbyggnad och i förenklingar i bland intill det infatilas gräns.

Trots Rambölls insats är jag fortfarande positiv till järnvägsutbyggnad.