Fru talman! I förra veckan var vi ett gäng som besökte Washington. Svenska ambassaden hade som tema för året valt globalisering och migration. Inför sådana teman kan man fundera över hur någon kommer på dem, hur man kopplar ihop vad som ska tas upp. Det fick i alla fall mig att lite grann fundera på de drivkrafter som nu finns.

Globalisering innebär en gemensam marknad för att söka de bästa lösningarna på problem i världen, en gemensam informationsdelning som gör att man har tillgång till lika möjligheter och kan ta intryck kors och tvärs världen över. Möjligen kan man säga att det borde innebära gemensamma möjligheter, men det finns några begränsningar på möjlighetssidan. Dels finns sådant som inte är tillåtet i olika länder. Det måste man ta hänsyn till i globaliseringen. Dels finns sådant som möjligen är tillåtet i vissa länder men som vi tycker att man bör avhålla sig från, såsom rovdrift, utfiskning och liknande. Det är sådant man definitivt inte bör vara inblandad i.

Globaliseringen borde också innebära fri rörlighet för människor eftersom det är människor som bär de möjligheter och de idéer som kan bära vidare. Men där liksom i många andra fall är politiken, systemen, i grunden nationella snarare än internationella, vilket hindrar möjligheterna, hindrar människors rörlighet, och ibland även hindrar rovdrift om de är utförda på ett rimligt sätt.

Den andra delen, migrationen, är det som vi brukar avse med rörlighet för människor. Går man lite djupare in i ordet ser man att det även finns ett annat sätt att definiera migration. Tekniker, biologer och fysiker talar gärna om rörelse under inverkan av ett kraftfält, alltså en rörelse som driver på i någon riktning, en naturlig rörelse, en migrerande rörelse. Det kan gälla bakterier som sprider sig eller elektroner i en elektronsvärm. Intressant med den definitionen är att den kommer av drivkraften. Sedan kan det finnas barriärer, till exempel cellväggar som hindrar att vissa saker migrerar in i en cell eller något liknande. På samma sätt finns det i dag barriärer, hinder, för rörligheten. Därför ska vi kanske i kombination med ordparet globalisering och migration tala om den mycket starka drivkraft som tekniken utgör men också om de barriärer som finns.

Tekniken, inte minst informations- och kommunikationstekniken, har öppnat stora möjligheter för globaliseringen, öppnat informationsfönstret, öppnat kontakterna på ett sätt som inte fanns tidigare. Vi ska samtidigt vara ödmjuka och säga att vi visserligen har tekniken, men det är inte säkert att de tillämpningar vi har på tekniken är de mest välanpassade i andra länder. Där hittar man nämligen oftast egna lösningar som är väsentligt smartare och mer välanpassade än våra. Men tekniken måste till, tekniken måste släppas fram.

Sedan har vi barriärerna, hindren. Ja, det finns egentligen bara ett sätt att säga det på, och det är att vi måste ha frihet under ansvar. Vi måste påverka alla världens länder att bygga system som tillåter människor att växa, som tillåter friheten. Utrikesministern har i dag tagit upp en viktig aspekt i sitt inledningsanförande, nämligen friheten på internet och möjligheten att den tekniken inte bara blir en fråga om datamaskiner och sladdar utan att också innehållet kan spridas över världen, att innehållet kan medverka till att frigöra kraft och resurser.

För mig var det slående när vi i Tunisien i våras träffade en bloggare som sade: Den största skillnaden mot den tidigare regimens tid är att även om vi misslyckats i mycket talar alla i dag. I dag vågar vi ta till oss information. I dag kan vi i olika sammanhang väga samman allt.

Därför, fru talman, vill jag när vi i dag har en allmänpolitisk debatt säga: Diskutera gärna globalisering, diskutera gärna migration, för de är två tendenser i tiden, men glöm aldrig bort de starka drivkrafter som ligger i entreprenörer som utvecklar teknik, teknik som kan spridas. Glöm inte heller bort att vi i första hand behöver frihet, frihet att röra oss, frihet att sprida information, frihet att gå vidare.

Så, fru talman, det är i en mycket optimistisk anda jag avslutar mitt anförande. Kan vi stå upp för friheten och sprida tekniken finns det en framtid för oss.

Fru talman! Jag är inte säker på att det finns något politiskt motstånd mot att sprida teknik, kunnande och information över världen. Jag är inte säker på att det är där den stora konfliktlinjen i svensk politik ligger. I den delen kan jag väl ställa upp på det som Ulrik Nilsson säger.

När det gäller globalisering drev den borgerliga Alliansen inför valet 2006 frågan om ett globaliseringsråd. Lars Leijonborg tyckte att det vore väsentligt att ha ett råd som tittade på hela globaliseringen. Globaliseringsrådet har nu gjort sitt arbete och presenterat ganska tjocka böcker med synpunkter. En är att Sverige minskat sin representation i utlandet, att vi har färre ambassader och färre konsulat runt om i världen. Man pekar också på hur lite Sverige anslår i relation till andra länder, till exempel Norge, som har en betydligt starkare representation än Sverige uttryckt i bnp. Vad anser Ulrik Nilsson om det?

Fru talman! Har vi minskat vår representation? Det beror lite grann på hur man ser på frågan. Jag hoppas ju att svenskarna ska ha en större närvaro på den globala marknaden, möjligen till och med större än vad Sverige har. Jag tror att de har rätt som påstår att de individuella egenskaperna, snarare än den nationella hemhörigheten, i en globaliserad värld kommer att bli alltmer avgörande. Det viktigaste är därför att skapa ett Sverige där vi är öppna för impulser och för intryck så att vi, många svenskar, agerar på den globala marknaden, ibland med en blågul hatt, ibland kanske med en EU-hatt, ibland möjligen bara med hatten som Urban Ahlin. Det betyder mycket för att knyta samman det hela.

Fru talman! Jag använder hatt mycket sällan, däremot är jag helt övertygad om att det krävs en utrikesrepresentation i världen för att marknadsföra Sverige och se till att vårt varumärke syns. Ett exempel på där regeringen dragit ned är generalkonsulatet i New York. Tillsammans med Albanien och Moldavien är vi de enda som inte anser oss ha råd med ett generalkonsulat i världens huvudstad. Jag tycker att det är en oklok prioritering.

Eftersom globaliseringen var Ulrik Nilssons stora poäng i hans anförande vill jag fråga: Kan du ange ett förslag från Globaliseringsrådet som den nuvarande regeringen har genomfört?

Fru talman! Att säga att vi inte har någon representation, att Sverige som land inte finns företrätt, är att svartmåla lite väl mycket. Sverige finns företrätt. Vi syns ganska väl. Inte minst beskriver utrikesministern i sitt anförande de områden där vi arbetar och engagerar oss. Det är viktigt att vi alla svenskar anammar den internationella världen, att vi rör oss där det händer snarare än att se till gamla lösningar.

Jag måste erkänna, Urban, att jag tyvärr inte har läst Globaliseringsrådets alla böcker. I sak kan jag därför inte säga att det som står på s. 38 är löst, men jag vet att globaliseringen är viktig.