Utrikesutskottet träffar ofta företrädare för olika länder som är på besök i Sverige, det som slår en är att världen mycket sällan – utom möjligen i rubriksättarnas värld – är svart eller vit. En sådan påminnelse fick jag igår när vice talmannen i Vietnams nationalförsamling Mr. Uong Chu Luu besökte UU och riksdagen.

Inledningsvis kan man konstatera att sedan mitten av 1980-talet då partiet (ja det är fortfarande en enpartistat) tog beslutet att gå mot marknadsekonomi så har den ekonomiska utvecklingen varit enastående. Tillväxten, som nu avstannat, ligger fortfarande på dryga fem procent och inflationen har gått ned. Idag är man, om än fattigt och med stora interna skillande, av de flesta bedömare klassat som ett medelinkomstland och ett land som internt kan generera resurser för sin utveckling. Det börjar bli dags att se över det svenska biståndet.

Samtidigt är det fortfarande en enpartistat och en stat där det enda partiet helt styr utvecklingen. Vice talmannen sa att man som väg valt ”social marknadsekonomi”, jag vet inte om man verkligen menade det eller om det var tolken som översatte ”socialistisk marknadsekonomi” fel. Är det det första begreppet så är det viktigt eftersom en fungerande marknadsekonomi förutsätter demokrati, mänskliga rättigheter och medborgare som tar egna initiativ. Det kinesiska exemplet visar att den socialistiska marknadsekonomi inte har mycket med demokrati att göra. Framgångssagan (den ekonomiska utvecklingen) skall det följas av en demokratisk eller ser vi ytterligare ett socialistiskt och odemokratiskt misslyckande?

Jag kan inte svara på frågan, jag kan dock – med viss förvåning – konstatera att vice talmannen under våra samtal ställde frågor och besvarade frågor på ett sätt som skulle kunna tyda på intresse för demokrati. Han betonar att man har yttrandefrihet och att man vill stärka HBT-personers rättigheter. Han bad för egendel om mer information om hur offentlighetsprincipen fungerar. Som sagt om det indikerar fler steg mot demokrati vet jag inte men jag hoppas det.