Fru talman! Det finns ett skämt som säger att det är underligt att det varje dag händer precis så mycket som det får plats i tidningen. Med en travesti skulle man kunna säga att det är underligt att det alltid finns så mycket utrikespolitiska oklarheter som får plats i en utrikesdeklaration och exakt så mycket kritik som det får plats i ett inlägg.

Det har väl att göra med att man lyfter upp problembilden. Men just det beteendet innebär också att vi ibland missar den positiva utveckling som varit, de möjligheter som finns och kanske också de drivkrafter till utveckling som är de avgörande.

Ser vi på världen i dag har det aldrig tidigare funnits färre fattiga. Det har aldrig funnits fler som har haft tillgång till rent vatten. Det har aldrig funnits fler som har tillgång till näringsriktig mat. Det är till och med så i dag att det är ett större problem med övernäring än med undernäring.

Det har aldrig funnits fler som har tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Det har aldrig funnits fler som har kunnat gå i skola. Det manifesterades väldigt tydligt i går när Aktuellt hade ett inslag om ett universitet i Afrika med 600 platser och just nu 10 000 studenter. Det är en aning överplacering.

Det har heller aldrig funnits fler länder på jorden som har möjlighet att generera egna resurser. Sedan kan man ha synpunkter på hur många av de länderna fördelar sina resurser internt. Men det finns faktiskt möjlighet för utveckling och överlevnad i allt fler länder på jorden.

Vi kommer fortfarande att behöva komma med idéer. Vi behöver visa på exempel på hur man kan fördela om. Men vi missar den här utvecklingen i vår debatteknik.

Man kan ställa sig frågan: Vad beror det på? Jag tror att det i grunden beror på tre saker som alla i olika grad ifrågasätts i den svenska debatten.

Det första är öppenheten, rörligheten och migrationen. Det handlar om att människor kan mötas, träffas över gränser och dela idéer. Idéer är en smittsam sjukdom som smittar människa till människa. Det betyder oerhört mycket för att få utveckling.

Det är en fråga om teknik där vi i dag med hjälp av it-system och information kan vara närvarande på Majdan, på Tahrirtorget eller vad det nu är och få del av samma information globalt.

Det är också en fråga om handel. Genom att ha affärsrelationer länkar vi ekonomier till varandra. Men det är inte bara ekonomier och jobben som kommer via handeln. Vi har också en möjlighet att föra över värden med handeln.

När vi hade diskussionen om angorakaniner var det väldigt tydligt att svenska konsumenter inte accepterar den typen av djurhållning som exemplen visade. Det är ett tydligt om än litet exempel på att handel också för över värden länder emellan.

Fru talman! Vi tenderar tyvärr att lyfta fram problemen och inte möjligheterna i detta. Just därför är det i dag väldigt bra att kunna säga att det finns ett instrument som samlar möjligheterna. Det är frihandelsavtalet mellan EU och USA, det så kallade TTIP-avtalet.

Det kommer att möjliggöra att de stora demokratierna har en frihandel och ett utbyte som gör det möjligt för dem som har avtal i sekundärt led att komma in i ett helt, stort område där vi kan dela handel, skapa resurser och förändra och förbättra för utveckling.

Det är därför viktigt att vi talar om TTIP för vad det innebär för priser och konsumenter och vad det innebär för vår rikedom men kanske framför allt för allt vad det innebär att vi får ytterligare ett organ där demokratier kan träffas. Det är ett organ där det betyder något att vara med men där det också krävs en demokratisk grundsyn för att kunna komma in. Därför att vi behöver den typen av grupper som kan visa exempel på hur utvecklingen kan drivas, om man utgår från rättsstatens principer, från mänskliga rättigheter och från demokrati.

Fru talman! När det gäller TTIP är det nog viktigt att vi pratar om den ideologiska sidan – demokratiernas klubb – och handelssidan. Framför allt ska det sägas att vi inte strävar efter ett så minimalistiskt avtal som möjligt. När det finns ett problem är det inte genom att plocka bort frågan som vi ska lösa det. Vi bör i stället sträva efter att få ett så omfattande avtal som möjligt. Då får vi möjligheter på många fler områden, och det innebär fler kontakter, fler mötespunkter och mer av det som har gjort jorden till en trevligare plats att vara på.

Sedan ska vi också naturligtvis ta tag i de kvarvarande problemen, må det vara barnarbete, kvinnors rättigheter, demokrati och yttrandefrihet. Må det hända i Kiev eller någon annanstans på jorden, men det är alltid bra om man har ett bättre utgångsläge. Det garanterar handel, öppenhet, rörlighet och teknik.

Fru talman! Jag tycker att det är synd att vi så sällan talar om den positiva utvecklingen utan mer om problemen.

Fru talman! Det är många saker som man kan hålla med Ulrik Nilsson om. Frihandel är viktigt. Avtalet med USA kommer att ha stor betydelse för Sverige och Europa framöver. Och man ska inte bara fokusera på allt elände världen. Världen blir en bättre plats vartefter. Inte minst professor Hans Rosling har visat det på ett utmärkt sätt, och det är något som vi som sysslar med det här till vardags behöver påminna oss om.

Men jag vill ta upp en fråga där jag inte har kunnat utläsa någon position från Moderaterna eller regeringen i utrikesdeklarationen, replikskiften eller anföranden.

Hur ställer sig Moderaterna och de borgerliga partierna till det humanitära initiativet när det gäller kärnvapennedrustning som nyligen beslutades i Mexiko?

Fru talman! Om jag alldeles inte missminner mig innehöll utrikesdeklarationen i debattens början ett ganska tydligt ställningstagande av betydelse för kärnvapennedrustning och det arbete som bedrivs.

Exakt vilka instrument som ska användas är alltid en fråga som måste diskuteras noggrant. Ska kärnvapennedrustning vara effektiv krävs det att de länder som har kärnvapen känner att initiativet svarar mot deras behov. Det är ju inte de länder som inte har kärnvapen som är de centrala i nedrustningen.

Under debatten har nämnts både Iran och Nordkorea som eventuellt har kärnvapen. Det är argument som får den typen av stater att tänka om som är de viktiga.

Fru talman! Det här är precis samma linje som utrikesministern och Moderaterna har drivit när det gäller klustervapen. Man förlöjligar initiativ från länder som inte själva besitter klustervapen eller kärnvapen och tänker använda dem och säger: Det är ingen idé att komma överens med länder som inte innehar dessa vapen. Det är ändå stormakterna och supermakterna som måste nedrusta.

Ja, men om det inte gör det? Vad ska vi göra då? Då kan vi göra som världen har gjort beträffande kemiska vapen, personminor och klustervapen. Man kommer överens, man sätter press, man ser till att bygga upp ett politiskt tryck på de stormakter som har dessa hemska vapen för att få dem att avrusta.

Jag undrar: Varför är Moderaterna och den borgerliga regeringen emot den metoden? Är det för att man inte vill stöta sig med stormakterna?

Fru talman! Olle ställde frågan varför Moderaterna för fram synpunkten att för att nedrustningen ska bli effektiv måste den möta dem som har vapnen. Egentligen är det ganska självklart att det är så.

Vad Olle är ute efter är om man kan skapa ännu tydligare opinion genom att anta konventioner. Vi kan lätt konstatera att kemvapenkonventionen var inledningsvis inget hinder för att använda kemiska vapen i Syrien. Nu har man anslutit sig till konventionen.

Det finns ett stort värde i att ha den här typen av överenskommelser. Jag kan inte i detalj gå in på det initiativ som du tog upp och varför man avvisar det. Men så mycket vet jag att ett framgångsrikt nedrustningsarbete kräver förtroende, inte bara bland dem som inte har vapen utan också bland dem som har vapen.