Fredagsbön i Vårberg

I fredags var jag inbjuden till en muslimsk fredagsbön i Vårberg. Inledningsvis ger det en aning om hur det måste kännas att komma ny till kulturer man inte känner. Det talas på ett för mig obekant språk (arabiska) och det genomfölrs ritualer som jag inte känner. Jag vet inte ens när jag förväntas att sitta på golvet repektiv på stol, men det ger i alla fall anledning till att reflektera över olikheter, likheter och konsekvenser av kulutrmöten. Jag fastnar för fyra reflektioner (som jag uppkallar efter citat/ord jag hört eller händelser jag upplevt):

1) Olika folk ber till gud på olika sätt – hädar gör dock alla på samma sätt. Det är uppenbart att den värsta hädelsen mot varje gud är att inte respektera en annan människas val och övertygelse. Om mitt agerande under fredagsbönen på något sätt förorättat någon måste jag be ödmjukt om ursäkt. På samma sätt måste jag försöka förstå om våra signaler/traditioner missförstås. För att ta formuleringen ur bibeln ”allt vad i viljen …” så är det gentligen det det handlar om. Jag förstod senare att det var i princip detta budskapet som immannen framfört, men det förstod jag inte då – reflektionen kom utan förståelsen av ”predikan”.

2) När jag förberedde inlägg om situationen i Syrien autokorrigerade min ”padda” ordet (namnet) Assad varje gång med ordet sansad. Och det är klart att nog vore det bra om Assad ersattes av någon sansad, men i grunden kanske paddan är kolkare än så för visst vore det bra om varje auktoritär inställning ersattses med en sansad sådan. Kan vi mötas och diskutera är mycket vunnet.

3) Undersök om ett fenomen är historiskt eller exotiskt. Vi har en tendens att se på andra länder som konstiga eller lågutvecklade baserat på fenomen vi ser men detta utan att reflektera över att vi kan ha betett oss lika tidigare. När vi ser den stora betydelse religionen spelar som sammanhållande kitt för muslimer och när vi upptäcker att agerande och deltagandet har en social funktion så är det lätt att säga att utvecklingen har gjort oss sekulära – och därmed indirekt påstå att vi är mer upplysta. Vi skall dock komma ihåg att det inte för allt för många generationer sedan var likadant i Sverige, man skulle gå till kyrkan varje söndag – var man inte där så noterades det. Detta var inte under medeltiden utan snarare under första halvan av 1900-talet, den tid då vi ofta hävdar att det moderna Sverige föddes.

4) När jag var nyvald KSO hörde jag ett radioprogram (kulturradion) om självförtroende där tesen var att självförtroende får man antingen om man vet exakt vad man skall göra (partiprogrammet säger ….) eller om man känner att agerandet bottnar i en egen (reflekterad) övertygelse. I dag är det många i Sverige som inte bottnar i religionen, eller för den delen i ateismen, och därför blir vi osäkra när vi måter de för vilka religionen är viktig. Det trygga är då att hänvisa till allmänntankegodset att det är viktigt med religionsfrihet och därmed döma den troende till att vara omodern. Den som bottnar kan istället ha en mycket spännande diskussion med företrädare för andra trosriktningar. Att staten skall tillåta religionsfrihet är självklart med det betyder inte att den troende inte har något att tillföra staten.

Som sagt fyra tankar under det att jag fattade noll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s