Valet -13 dagar

Superknacken! Jag gick par med Jolly Bou Rahal från MUF, Jolly stod för selfien som bifogas denna texten.

Efter ett tag fick vi telefonsamtalet: Kan Ni komma till XXXgatan 1, de vill tala med Ulrik. Något konfunderade gick vi dit.

Väl där möter vi en kvinna som bjuder in oss på kaffe och tårta och sedan så flödar samtalet bra. Historien som kommer fram är följande.

När hon var 11 år blev hennes mamma skjuten med ett skott framför henne och hennes tre bröder. Pappan var borta på arbete och när han kom hem fick han reda på att frun skjutits. De fyra barnen var alla uppskakade av händelsen och idag, 27 år senare, lever och arbetar de alla på olika platser i Sverige. Där kunde historien varit slut, en ond sådan med i vart fall acceptabelt slut, men det är den inte. Mordet skedde i Kahndahar i Afghanistan och var signerat Muhjahedin/Taliban och barnen fick fly till Sverige. Pappan kunde inte fly med barnen för han sattes i fängelse. Kvar i Afghanistan skadades pappan i benet av splitter och han levde där skild från sina närmaste. I dag har pappan bildat en ny familj och har fem barn i den nya förhållandet.

De som flydde till Sverige för 27 år sedan har hela tiden varit aktiva, funnit jobb och startat verksamhet, nu senast en restaurang. Även här kunde historien sluta väl med en lite berättelse om framgångsrika invandrare trots svår start. Men det finns ytterligare en tvist på historien.

Pappan, i Afghanistan, vill gärna komma och hälsa på sina barn och barnbarn i Sverige men han får inte visum, det bedöms som att han med stor sannolikhet skulle hoppa av och söka asyl, och eftersom han har en ny familj (anknytning) i Afghanistan kan han inte beviljas anhöriginvandring.

Så lång är kaffet uppdrucket och både Jolly Bou och jag är rätt nedstämda. Vi lovar att göra vad vi kan, men framförallt att ta med storyn i våra hjärtan. För mig ger den två slutsatser:

1) Invandrare är inte en homogen grupp och alla är inte här för att nyttja sociala skyddsnät. Här har vi beviset på motsatsen, en familj som jobbar och som vill vara delaktiga. Det lär oss att alltid se individen och inte ha förutfattade meningar utifrån grupp, ras, etnicitet, sexuell läggning, religion eller något annat sorteringsbegrepp. Den liberala synen om individens frihet håller än.

2) Den som säger att vi skall stoppa invandring, begränsa flyktingmottagande eller något liknande är den som understödjer de strikta regeltolkningarna, och som indirekt ger pappan i Afghanistan det tråkiga beskedet – han får inte hälsa på hemma hos sina barnbarn. Ansvaret för den inhumana hanteringen faller tungt på den som vill sluta våra gränser.

Det blev ett lång samtal, men det gav mycket. Om det blir en moderat röst vet jag inte men vi två är tacksamma för att få ta del av människoöden som stärker vår uppfattning om betydelsen av öppenhet.image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s