I förra veckan var jag i Litauen, i Vilnius. Där kom jag att gå in på ett museum över terrorn och frigörelsen, muséet var inrymt i ett tidigare KGB fängelse och rymde berättelser från striden mot nazisterna under andra världskriget och mot sovjetkommunismen under tiden fram till frigörelsen.

Det är ingen tvekan om när man går där att ”båda sidor”, kommunism och nazism, har mycket gemensamt, framförallt i det att de förvägrar individen rätten att vara individ och istället underkastad den tyranniet av ett kollektiv (nationen eller arbetarna). De som vågade stå upp för individen togs ner i de djupa celler som visas på muséet. I blixtbelysning står har faran med en politik som drivs baserat på någon form av ”högre” syfte, och som baseras på legender och drömbilder.

När man sedan ser och hör en ledande företrädare för Sverigedemokraterna prata om att svenska värden är hotade (senast nämnt i ekots lördagsintervju) så måste man nog ta ett steg till baka och fundera på vad det är för värden som avses.

Vi kan börja tidigt 1800-tal (1809 efter statsvälvningen), därefter kan man i backspegelns ljus konstatera att hela 1800-talet kom att bli en tid av viktiga (vad vi idag hade kallat) liberala reformer; pressfrihet, näringsfrihet, religionsfrihet, folkskola, representationsreform, skapande av en sekulär kommun etc.

Tidigt på 1900-talet kom så influenser från en allt mer skenande nationalism. Den slog mot alla, även om många aldrig blev nazister så påverkades utvecklingen. Svenskarna stod dock emot, även om vi ibland kan beskrivas som eftergivna, och den demokratiska/liberala staten överlevde.

Så kom vänstervågen och på samma sätt drev den radikala kommunismen hela debatten lite åt vänster men i det stora hela hotades inte demokratin. Jag kan tycka att det inte städades lika effektivt efter 68-vågen som efter nazismen men svenskens heder överlevde.

Nu går det igen mot nationalism och isolationism i världen (make America great againg), Europa (se Ungern och Polen) samt i Sverige (uttalanden om hotade svenska värden), och då är frågan hur det skall hanteras. För min egen del så tror jag det tydligaste svenska värdet är just förmågan att behålla en värdi, mänsklig och individualistisk inställning.

Det svenskaste av värden är kanske ”lagom”, det svenskaste av världen är inte att söka världsherravälde utan att agera för alla länders rättigheter, ett svensk värde är kanske rättvisa och sportslighet. Är de värdena hotade. Ja kanske av testuggande eller legendsättande företrädare för de ideologier som muséet i Vilnius så tydligt visat har avarter.

Svenska värden kan vara hotade, men det är nog inte (SD) som försvarar de.