Jag har bestämt mig för att hela denna novembermånad hedra veteranerna (även om nog ingen är i livet) från Första världskriget genom att använda några av de pins med vallmomotiv jag för något år sedan köpte i Manchester. Jag gör det av två skäl, dels för att minnas och lära av historien och dels för att visa att det inte får ske igen.

Vallmon har allt sedan den blommade på fälten i Flandern under Första världskriget varit symbolen för respekt om minne, framförallt användes den av de engelska soldater som krigade i skyttegravarna. Vallmon har därför i Storbritannien blivit symbolen för att minnas.

I Första världskriget dog upp emot 10 miljoner soldater. Första världskriget bryter ut i efterföljden av staters vilja att få styra sitt eget öde (exempelvis Serbien och dess förhållande till Österrike-Ungern), men också som en följd att ett stort antal stater hade byggt sin säkerhet på bi-laterala avtal om stöd och hjälp. Många trodde att det inte kunde bli krig eftersom alla var länkade till  varandra – tyvärr visad det sig vara fel. När gnistan tändes genom skottet i Sarajevo så ledde kedjan av bi-laterala avtal till att det inte gick att hindra att branden spreds.

För mig är detta värt att betänka när vi ser på EU. Jag lyssnade häromdagen på Alexander Stubb (som jag hoppas blir nästa kommissionspresident) i radion där han pläderade för/hoppades på en nytändning av Europatanken. Skall en brand kunna förhindras när gnistan väl kommer så måste så många som möjligt agera tillsammans och då är det en farlig väg när något eller några länder tror sig få ett bättre utfall ensamma. Jag tror det är farligt och fel. Det finns tillfällen (oftast korta) då en stat kan få ett bättre utfall genom att agera självständigt, så var det till exempel för Sverige under Euro-krisen. I det långa loppet är det dock så att om utvecklingen blir någon procent bättre normalåret så kommer det med råge att uppväga fördelen under ”krisåret”.

Kina, Ryssland och USA har i olika tonarter beskrivit hur man kan vinna på att ställa sig vid sidan om (”Make America great again”), andra länder som Ungern, Polen och Turkiet hänger på i den andan. Även i Sverige har denna typ av isolationistiska eller national-egoistiska argument hörts från Vänstern och Sverigedemokraterna. I Storbritannien träffade jag för något år sedan en parlamentsledamot från Torries som väldigt tydligt argumenterade för att EU, för Storbritanniens del, kunde ersättas med en rad bi-laterala avtal. Åter till utbrottet av första världskriget och lärdomar.

Utveckling gynnas av fred och stabilitet och när man försöker agera så att ett enskilt land får gynnas finns risken både för sämre utveckling men framförallt – om alla gör så – att vi får en okontrollerbar utveckling genom olika ömsesidiga löften.

En annan tanke slår mig. I Borås har vi byggt ett kongresshus, från början var tanken att det skulle invigas den 11 november. Jag tror att det berodde på det enkla datumet (11/11) men för mig hade det en mer symbolisk innebörd. Den 11 november 1918 kl 11.11 tystnade vapnen i Första världskriget. Tänk vilken symbol att just den dagen kunna öppna en investering vars syfte är att vara en mötesplats för människor, idéer och tankar, en mötesplats där respekt för varandra och samverkan står i fokus. En invigning som skulle visat att vi har lärt oss något på 100 år. Vi träffas i gemensamma och demokratiska former snarare och bygger framtiden.

Nu blir inte invigningen den 11 november, men jag kommer även den 20-21 november (invigningen) att med ödmjukhet och respekt att bära vallmon.