Det brukar heta att sanningen är krigets första offer, i någon mån så gäller det nog även för sakligheten när det sätts i politisk blixtbelysning av spinnande pressutspel. Projektet EMC (nytt reningsverk och nytt kraftvärmeverk i Borås) drabbades av en fördyring på ca 500 mnkr vilket avslöjades under våren/försommaren 2017, sedan dess har det bedrivits minst två utredningar/undersökningar av vad som skett. Ett icke oväsentligt inslag har varit att försöka visa att det var ”inte mitt fel”.

Igår kom nästa utredning och jag tycker att det finns skäl att ta den till sig då den till skillnad av de tidigare inte utförts av personer direkt kopplade till besluten och beslutsunderlagen. Läser man rapporten så är det några punkter som kommer relativt tydligt fram.

För det första att de rutiner som såväl styrelsen som ägaren, Borås stad, hade riggat till har varit otillräckliga för att ge en tidig varning om fördyringarna.

För det andra att rapporten inte bedömer att förseningen medfört att kostnaderna ökat mer genom fördröjningen, med andra ord säger man indirekt att inga i onödan kostnadsdrivande åtgärder eller underlåtenheter har förekommit.

För det tredje att utredarna säger att marginalerna i det ursprungliga beslutsförslaget var för små, eller som Ulf Olsson (S) uttryckte det – att riskerna undervärderades i beslutet.

För det fjärde (en indirekt slutsats jag drar av materialet) att det finns anledning att fundera på hur man kan stärka de förtroendevaldas roll i projekt med en betydande teknisk komplexitet. Det ligger ju inte i demokratins väsen att man skall välja experter på sakfrågan till förtroendet att elda ett bolag.

För egen del – jag är vice ordförande i bolaget – så är detta viktiga lärdomar, men framförallt känns det skönt att utredningen ändå kunde göra troligt att inga pengar förslösats i onödan och att det inte redovisas någon grund för att någon skulle ha agerat oetiskt.