Regeringsbildning – den smala vägen

I mitt Facebook flöde har jag många kommentarer på temat ”förräderi” och ”svek”, kommentarerna gäller naturligtvis regeringsbildningen och dess turer. Jag har lite svårt att ta till de hårda orden i det läge vi är just nu, kanske kommer de men vi är inte där nu.

Så länge man agerar logiskt så går det att förstå även om man ser att det på sikt kommer att leda till en närmast omöjlig situation. Naturligtvis hoppas man, sett utifrån, att någon skall inse det omöjliga och agera annorlunda samtidigt som man måste förstå att det enklaste är att fortsätta rakt fram. Som läget är så har (C) och (L) låst sig vid masten kring att inte ge (SD) inflytande och riskerar därmed att indirekt sätt (SD) i centrum för det politiska spelet (ge dem makten att sätta bilden). Löfven och (S) har låst sig vid att de skall bestämma som största ”block”, även om de inte har majoritet. Löfven förutsätter att Alliansen stöttar honom. Ulf Kristersson insåg att detta inte går ihop och ville presentera en Alliansregering (fyra partier), det avvisades eftersom (SD) inte fick rösta emot och då ansågs regeringen ha (SD):s stöd. Därefter föreslogs en (M) (KD) regering och den avvisades av samma skäl. (L) och (C) trodde sig ha mer att förlora på än att vinna på att stödja Ulf Kristersson i det läget – helt logiskt. Löfven har absolut ingen att vinna på att hjälpa Ulf, röstar nej helt logiskt.

Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor har båda, och respektive parti, insett att det måste till någon annan lösning, övriga partier sitter fast. Den långsiktiga lösningen får stå tillbaka för kortsiktig politisk logik.

Vad kan nu ske? Antingen så ”lockas” (MP) till Alliansen, oklart vad det skulle kosta politiskt, detta är (C) och (L):s drömscenario. Misslyckas det så kan det tänkas att Löfven försöker bilda en regering och då troligen med (C) och (L), eller så får Alliansen en chans till.

Skulle alternativet, och det som ibland görs gällande som det mest sannolika alternativet, med (S), (C) och (L) bli verklighet så kan man kanske börja ta till de hårda orden om svek. Blir lösningen som den i Borås där (C) och (L) gick i lag med (S) och (MP) utan att någon ny Allianspolitik kompromissades fram så är det nog dags att säga att de löften som gavs (C):s och (L):s väljare sveks. På samma sätt kan nog såväl (S) och (MP) se det om den regeringen skulle genomföra ren Allianspolitik (troligen ett rätt otroligt alternativ).

Jag hoppas fortfarande att vi skall komma till det läget att de fyra Allianspartierna kan lägga fram en ren Alliansregering och att (C) och (L) ser mer praktiskt på hur en regering kan fungera i minoritet. Om jag inte minns fel så har i vart fall (fp) erfarenhet av det, var den regeringen (Ullsten) inte beroende av stöd från andra.

Vänta med överorden tills dess att det finns verkliga svek.

… och får man önska sig en regering i julklapp?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s