När jag går från julbordet kan jag inte undgå att reflektera över hur många som väljer att se världen ur ett snävt och möjligen uppförstorat perspektiv. Själv kan jag visserligen ibland ”nörda in mig” på någon detalj men jag strävar alltid efter att se, och förstå den vidare bilden. Jag väljer förstoringsglaset som förstorar det jag vill se men som låter mig ha kvar helheten. Det verkar som att de som använder tubkikaren (eller ännu värre mikroskopet) ökar mer och mer, de förstorar ett litet synfält men stänger ute allt annat.

Två exempel från ett julbord. Först så kom det fram en person som definierade sig som Sverigedemokrat och som vill diskutera ideologier och EU. Något jag gärna gör därför att EU är en logisk konsekvens av hela den process som skapat stabila och demokratiska stater och som försöker förhindra auktoritära system. Nu var det så att det inte var läge att nämna vare sig upplysningstidens filosofer eller ideologiernas fäder Burke, Mill eller Smith. Personen nämnde i och för sig – som ett avskräckande exempel – Marx och Engels men syftade då mer på de system som växt i deras efterföljd än på vad de sa. Nej allt handlade om en filosof, en filosof som antingen var förkämpe för en mycket stark federalism inom EU eller möjligen motståndare till den. Nästa steg blev nämligen att deklarera att EU strider mot grundlagen. Någon ideologi eller något stimulerande och intellektuellt utbyte blev det inte utan det var en persons deklaration att EU är fel, en deklaration som sammanfattar hela utträdesdebatten.

Jag försökte nämna såväl Polen som Ungern för att få lite aktuella referenser, det var inte av intresse att diskutera men jag tror ändå det var där skon klämde. Personen tycker nog att det är rätt att en stat för undergräva demokratiska system genom att ifrågasätta domstolars självständighet och oberoende eller genom att öka den statliga styrningen över media eller att ensidigt stänga gränser. Allt detta samtidigt som man vill ta del av andra länders resurser som skapats genom öppenhet, välfungerande demokratier och handel.

Frågan var aldrig att öka förståelsen utan att pådyvla mig en åsikt – en åsikt som naturligtvis var stark i en viss filterbubbla. Perspektiven blir olika i tubkikaren och med förstoringsglaset.

Nästa steg på samma julbord var utsagan ”nu måste regeringsbildningen lösas, vanligt folk börjar misströsta och tappa förtroendet”. Direkt deklarerar en person som tillhör (S) ”144 är fler än 143” alliansen bör därmed avstå från att driva sina frågor. Detta är decemberöverenskommelsen igen och skulle allts innebära att (SD) uteslöts genom att de andra partierna såg vem som var störst och endast de fick presentera sin politik. Ja så ser Löfvens förhållningssätt ut. Nästa person som är länkad till (C) deklarerar därefter att eftersom man inte skall ge (SD) något inflytande så ligger det på (M) och (S) att lösa problemet, naturligtvis så att (C) och (L) får del av inflytandet och därför gick och går det inte att stödja en alliansregering eller en restalliansregering med (M) och (KD). Slutligen så jag, min ingång är att alla tre parter måste backa från sina ståndpunkter och det samtidigt och förmodligen kopplat till politiska överenskommelser. Jag markerade naturligtvis det konstitutionellt självklara i att alla partier/grupper av partier presenterar sina förslag och låter de som vill rösta på dem. Ulf Kristerssons tanke och tro är då att i relativt stor andel kommer (SD) att stödja alliansen och därmed blir en sådan koalitions regeringsduglig. Jag har skrivit det förut alla partier för intellektuellt hållbara resonemang, nu handlar det inte om det nu måste detta lösas och då går det inte att säga som mina (S) och (C) vänner ”vi har rätt de andra får lösa det”.

Återigen tror jag att det är informationen i en filterbubbla som spökar. Man läser vad partiledningen säger, tongivande megafoner återsänder budskapen, möjligen kryddade med kritik mot de andra och därmed har man förstått hela bilden, tror man – men man har använt tubkikaren. Jag kan göra likadant och det är så det ser ut även i mina socialamedia flöden. Men jag väljer förstoringsglaset och ser då både det logiska i allas hållning och det ologiska i att alla utom min gruppering skall ändra sig så att jag får rätt.

Två exempel från ett julbord. Båda handlar i grunden om en politik som styrs av Facebook eller Twitter och där utbasunerandet av din och de dinas uppfattningar är mycket viktigare än förståelse och utvecklande debatt. Jag hoppas att tröttheten över regeringsbildningen kan bytas till en sund skepsis till och trötthet över alla dessa socialtmedia styrda megafoner som utan att reflektera driver sin uppfattning om EUs grundlagsfientlighet eller regeringsbildningar.