Jag har tidigare skrivit om de interna problem som drabbat socialdemokraterna i Borås, och att det inte finns några vinnare på situationen. Min bedömning kvarstår, jag kan dock inte låta bli en liten kommentar om hur krisen avspeglas i sociala media.
Jag har många vänner i mina sociala media, ett antal av dem är frispråkiga, skojiga och stimulerande eftersom de tillför egna tankar och insikter. Andra strävar efter att kommentera mycket, några är rena megafoner. Ibland socialdemokraterna har jag några vänner som med osviklig precision och med ett lärt uttryckssätt beskriver varje opinionsundersökning eller mätning som gynnar (S) men med mindre frekvens de som missgynnar (S) även om de tillför något perspektiv. Det finns de som med en närmast ohejdlig frenesi delar artiklar och påståenden som svärtar ned, eller ibland ”brunsmetar” politiska motståndare. Nu senast dras horribla konsekvenser av Ebba Busch Thors lunch med Åkesson, jag tror inte att (SD) är vägen och därför tycker jag det var ett fel steg, men nog har ett antal socialdemokrater lunchat med kommunister som inte (då) försvarade de demokratiska principerna.
Åter till situationen för (S) i Borås. Ingen av dessa ihärdiga kommentatorer har med en enda länk, en enda kommentar eller någon lärd utläggning behandlat frågan. Man kan fundera på orsaken, jag kan bara hitta två rimliga förklaringar.
- De beskrivna strukturerna finns kvar och är så starka att man riskerar sin egen framtid om man utmanar de, detta alternativ förutsätter att man om man kommenterat hade varit kritisk
- De beskrivna strukturerna finns kvar, men de ses inte som uppseendeväckande då de är en beskrivning av hur det är (och får man uppfatta i detta fall – också hur det bör vara).
I andra fall borde dessa aktiva kommentatorer och twittrare/facebookare ha haft någon kommentar. Då de inte har det så blir min slutsats att de inte delar med sig av sina erfarenheter för att främja debatten utan för att marknadsföra (S), det är således inte egna tankar utan ”partigängarskap”. Detta skiljer sig på intet sätt från de trollfabriker som Putin styr i Ryssland. Sanningen står tillbaka för partiet.
Det skall sägas att ett antal socialdemokrater i varierande grad och i så kallad ”gammelmedia” tagit bladet från munnen och givit kommentarer. Lena Palmen, Malin Carlsson och Roland Andersson för att nämna några, all heder till dem.
Inget parti är fritt från interna problem, ingen politisk organisation kan skydda sig för alla felsteg eller felgrepp, men det enad sättet att hantera det är med öppenhet och transparens, inte genom att pumpa ut propaganda. Tyvärr så syns inte den viktiga debatten på mina sociala media eftersom de som oftast vill beskriva verkligheten där tystnat. Det tycker jag är synd för det socialdemokratiska partiet.
Vi, som inte är sossar och dessutom i periferin vet förstås inte hur det är och det verkar som att många sossar inte vet heller. Om historian om bastuklubben och dess översitteri är riktig är det utomordentligt klandervärt. Om det inte är så, utan ett missriktat drev från tidningen, är det också klandervärt.
Men som så ofta är nog lojaliteten mot partiet överordnad, även om den inte tar sig så konstruktiva uttryck, som den skulle kunna göra.