Jag läser i BT att den s.k. Greta-effekten inte går att avläsa i vårt flygresande. Utan att på något sätt förneka att klimatet påverkas av ökade utsläpp av koldioxid och utan att på något sätt förneka opinionsbildningens betydelse så finns det ändå lärdomar att dra av den uteblivna affekten.

I media rapporteras också att regeringen beslutat att inte skriva under konventionen om ett kärnvapenförbud vilket fått ett antal debattörer att mer eller mindre anklaga regeringen för allt från förrädare till krigshetsare.

Låt oss titta lite närmre på dessa båda opinionsyttringar. Carl Bildt (som ju fyllde 70 i går, Grattis!) sa något klokt, som kan ge en viss förklaring, i en riksdagsdebatt under min tid där. Han sa ”minns att den enda som faktiskt kan åstadkomma fred är den som hade velat ha krig”, genom att avstå från sin vilja till krig så fås fred. Skälet till att man avstår kan vara allt från att man blivit moraliskt och altruistiskt övertygad om att fred är bättre än krig till att hoten om vedergällning om man skulle starta krig är allt för skrämmande. I samtliga fall är det dock så att man måste nå fram till den som vill krig med sitt budskap, har man ingen väg att nå den, eller om man får den att reagera på känt maner med ”fake news”, så når man inte fram.

Här är problemet för både Greta och kärnvapenförbudet, de vänder sig huvudsakligen till de redan frälsta. Har man inte kärnvapen är det enkelt att peka ut att de som har gör fel, flyger man aldrig eller sällan är det relativt enkelt att säga att flygandet måste minska. Men om flygandet faktiskt skall minska måste man nå den som flyger mycket och där kanske inte Greta når fram, utom i några extrema fall. Exempel på sådana är ”världsopinionsbildare” som flyger privatjet till högprofilmöten och hyllar Greta-fenomenen (låt oss skilja flickan från opinionsfenomenet), de har sällan för avsikt att ta tåget nästa gång.

Kärnvapenförbudet, liksom Greta, är i grunden opinionsbildning och där mest för de redan frälsta. För att faktiskt åstadkomma resultat krävs att man också tar bollen att påverka ”skurkstater” och flygresenärer och då krävs mer än plakat, insändare och skolstrejker. Då krävs politik, kompromissvilja och internationella samarbeten.

Då krävs ett politiskt ledarskap. Därför är jag tacksam för att en regering som har väldigt lätt att hoppa på opinionsjippon av typen ”feministisk utrikespolitik” till slut tog sitt förnuft till fånga och lät bli att skriva på kärnvapenförbudkonventionen. Detta alldeles frånsett det faktum att vi i Sverige också är beroende av ett samarbete med NATO. NATO som i sig inte har kärnvapen (inga kärnvapen står under NATO befäl), men där enskilda medlemsländer i NATO har kärnvapen i avskräckande syfte.

Det är dags att fokusera mer på de reella problemen och mindre på opinionsskapande jippon.