Jag kan inte låta bli att komma tillbaka till den amerikanska artisten som suttit häktad i Sverige och i vars fall som den amerikanska presidenten engagerade sig. Det är lätt att tro att det som gäller hos oss också är det som gäller överallt, vi har alla hört skrönan om dem svenske politikern stolt deklarerar för utlänningar att ”in Sweden we have a system” och att alla borde följa vårt exempel. I det aktuella fallet så är normen i Sverige att alla skall behandlas lika inför lagen och att så också sker (även om det säkert finns de som hävdar motsatsen). Det innebär också att ingen rik amerikan som har kompisar som känner presidenten skall få någon särbehandling. Punkt och slut.

I USA är det istället så att många hävdar att de afroamerikanerna får en sämre behandling av rättssystemet och att därför häktningen av artisten var ytterligare ett uttryck för den orättvisan. I den amerikanska kontexten blev artisten ett afroamerikansk offer, under det att han i Sverige hanterades som en resursstark amerikan. Likabehandling var kravet i båda fallen men eftersom utgångspunkten (sammanhanget) var så olika blev det helt olika tolkning av situationen.

Slutsatsen av detta blir att amerikaner kanske inte är så populistiska och okunniga som vi i förstone trott men man måste då omaka sig till att försöka förstå och inte bara avfärda det som typisk populism.