… skall man aldrig säga, men när företrädare för andra partier hävdar att (M) borde agera på ett eller annat sätt så ligger det nära till hands. Jag har en rätt enkel syn på politik, det handlar om att ha en idé om hur samhället skall utvecklas, att presentera hur man vill göra det och slutligen genomföra det man lovat.
Att ta makten i en kommun eller i ett land måste i första hand bygga på just att man har en idé och att en eventuell koalition har arbetat igenom hur de olika idéerna skall samordnas. När Alliansen tillträdde 2006 så var det efter år av förhandlingar, samordningar och diskussioner, det fanns en idé för ett bättre Sverige. På samma sätt hade vi under tre mandatperioder ett samarbete i Borås mellan sex partier, ett samarbete som byggde på övertygelsen att staden utvecklas bäst genom att man uppmuntrar och stödjer medborgarnas initiativ, inte genom den kommunala organisationen.
I Borås, liksom i SVerige, har vi efter 2018 års val sett koalitioner som inte är idéburna eller samordnade, koalitioner som kommit till för att hålla (S) inne vid makten och (SD) utanför makten. Utöver det verkar det vara väldigt lite samsyn. Koalitionerna formerades kring ett köpslående om agendan. (C) och möjligen (L) fick en reformering av Arbetsförmedlingen utav (S) i utbyte mot stödet. I Borås fick alla tre partierna (C, L och MP) varsitt kommunalråd och vissa löften i sakfrågor i utbyte mot medverkan. Koalitionerna bygger i första hand på maktambitioner och i andra hand på ett köpslående om idéer.
Redan när koalitionerna ingicks varnade jag för konstruktioner där betalningen kommer först, löftena som gavs (C) och (L) kom tidigt såväl i staden som i landet.
Det som nu är aktuellt är naturligtvis i första hand frågan om Arbetsförmedlingen. Det må vara så att i sak skulle vi moderater dela mycket av ambitionerna, men så som det blivit har en motvillig socialdemokrati hanterat, det till (C) och (L) utlovade, genomförandet dåligt. Förmodligen för att man inte gillar det men man måste hedra köpslåendet. Att (V) inte gillar förslaget var nog givet från början.
När det så kommer till förtroendeomröstning (om det blir så) så måste varje parti fundera på förtroendet. Frågan som blir den aktuella är om man skall värdera Regeringen utifrån det maktspel som lett fram till koalitionen eller utifrån sakfrågan (Arbetsförmedlingen). Med tanke på hur olika företrädare för de olika koalitionerna marknadsfört dem som just ett sätt att hålla (SD) ute så måste slutsatsen bli att regeringen i huvudsak vilar på maktambitioner och därmed blir en rimlig slutsats att ett oppositionsparti bör ställa sig bakom misstroendet.
Ulrik Nilsson, Riksdagsledamot (M) från Borås 
Ser inte logiken i vare sig Moderaternas agerande i frågan om Arbetsförmedlingen eller din analys. De forna allianspartierna var helt överens om att AF behövde reformeras (vilket också all erfarenhet talar för). Det är dessutom två sakfrågor nu, dels reformeringen, som inte börjat, dels den neddragning, som AF:s GD lite förhastat gjorde som följd av M-KD:s budget. Dessa verkar blandas ihop av Sjöstedt & c:o och flera andra. Att M nu stöttar Vänsterpartiet emot sin egen tidigare övertygelse är inte ägnat att väcka förtroende, inte en räcka andra ställningstaganden på senare tid heller.
Logiken är relativt klar. En regering som baserats på idéer och sakförslag utvärderas på hur väl de utförs, en regering som är baserad på maktambitioner prövas efter makten och då är det oppositionens roll att vara kritisk
Fast nog beror det på maktambitioner, när din partiledare nu ger ”syltryggen” ett ansikte. Och när man överger sin egen politik i ivern att opponera.
Det torde alltid vara en oppositions roll att vilja motsätta sig positionen, ser man att många beslut är fel så ändras inte den inställningen av ett beslut, så när (V) väcker misstroende är det naturligt att stödja. Naturligtvis vill företrädande för positionen att man skall se saken på deras sätt men då blir det problem när man tidigare svikit överenskommelser. Tillmälen lämnar jag utanför det här.
Är det alltså läge att stödja Vänsterpartiet i misstroende, oavsett vad det gäller – ditt svar måste nog tolkas så? Är inte säker på att det är ansvarsfullt i borgerlig opposition heller. Beträffande tillmälen, visst är det ovärdigt, men jag ser hela tiden moderata riksdagsmän etablera vokabulären.
Det finns några områden i svensk politik där socialdemokraterna måste vara med för att det ska gå att få fram en förändring.
LAS, hyresreglering, arbetsförmedling osv.
Alliansregeringen lyckades inte förändra arbetsförmedlingen under sina åtta år. Nu är sossarna på gång…då sätters sig M på hasorna. Intressant att läsa ditt inlägg men du kommer bara till problemlösningens 1A ”vi konstatera problemet”
Moderaterna behöver vara tydligare men vad de vill genomföra o använda sin förhandlingsposition.