I onsdags hälsade jag Stadsbyggnadsdagarna, en konferens med ca 100 arkitekter och samhällsplanerare, välkomna till Borås. Detta är vad jag vill minnas att jag sade …

Det sagda gäller.

Mina vänner,

Man kan fundera på vad som är mänsklighetens största innovation, är det skrivkonsten, hjulet, mikroprocessorn eller vad är det. För mig är ”staden” ett av mänsklighetens mest betydelsefulla idéer. Man kan tänka sig hur det gudomliga ämbetsverket fick svar på sin innovationsutlysning:

Projekt: Urbant leverne
Beskrivning: Skapa en helt ny typ av livsstil som är trång och nära, som ger bättre möjligheter att sprida gudomliga budskap och som förändrar samhället för en lång tid.
Effektmål: Ökat samarbete, bättre resursutnyttjande och förenklad informationsspridning
Kostnad: TBD

Projektet som startar flera tusen år före vår tidräkning var i bästa mening såväl samhällsbyggnad som stadsbyggnad och mänsklig utveckling.

Innovationen staden kommer att över tid ge stor fördelar:

Arbetsdelning, genom att samarbeta och genom att göra det möjlig med specialisering så ökar den gemensamma förmögenheten. Den som är bäst på att försvara staden gör det så kan de som är duktiga skomakare jobba vidare, den som är bra på matlagning kan göra det medan lärarna tar hand om barnen osv.
Matchning: Sannolikheten att just du skall finna en uppgift, ett boende eller en partner som passar ökar naturligt med urvalet. Om en på 100 motsvarar kraven så har du en och välja på i byn och 100 i staden (med 10 000 innevånare).
Försörjning: Genom att vi bor tätare kan vi dela på gemensamma behov, fjärrvärme, renhållning, parkeringar och krogar.

Staden, som i grunden är en social konstruktion kommer på också att bli såväl en ekonomisk gemenskap som ett byggprojekt.

För att staden, liksom staten, skall kunna utvecklas så behöver vi INvestera i INdivider (utbildning), i INstitutioner (regler och förhållningssätt) och i INfrastruktur (hus, prylar och saker). Staden och mänskligheten utvecklas i symbios, sida vid sida. Staden med människan.

Nu är inte allt frid och fröjd, det finns problem med staden. Det blir konkurrens om utrymmet, utslagning och segregation sprider sig och förvärras av hopplöshet och det blir allt svårare för de avvikande att passa in. Forna tiders ”byfåne” blir idag en utstött uteliggare. Problem skall kallas problem, även om lösningarna kan vara utmanande.

Frågar man en genomsnittlig svensk hur hon vill bo kan svaret sammanfattas ”i en röd lite stuga vid Stureplan”. En uppenbar ömöjlighet för den stugan äger redan jag – eller hur det är. Uttalande förenar dock i hög grad våra önskemål både om närhet till andra och till utbud och vår behov av att leva nära naturen. Där har ni er utmaning – stadsplaneringens motsättning.

Jag vill hälsa er välkomna till Borås, en stad som funnits i 400 år, en stad som mött både framgång och motgång, en stad där vi bestämt oss för att bygga för människor, för boråsarna och där vi därför försöker ge staden en ytterligare dimension med ”street art”, skulpturer och event. Borås är en stad men att vara boråsare är en attityd, en känsla. Alla som bär en del av vår stad i sitt hjärta blir boråsare och till det hälsar vi er välkomna.