Hållbarhet i ett vidgat perspektiv …

Hur ser världen ut post-Corona är en fråga som sysselsatt många. Ibland med intresset att faktiskt försöka beskriva läget ofta i första hand för att bevisa att det man själv tycker kommer att ske, med risk för att hamna i den senare kategorin (det blir som jag vill) kan jag inte undanhålla mig en spaning och förhoppning.

 

Låt oss först slå fast att förändringar är av två typer akutåtgärder (karantän till exempel), där man oftast strävar efter att återvända till det normala snarast möjligt, och värderingsförändringar. Händelserna läggs till erfarenheten, erfarenheten används sedan till att värdera vad som sker och kommer att ske. Den första går snabbt och återställs snabbt den andra sker över en längre tid. De som introducerar ny teknik har alltid missat på detta, dels en tro på ett snabbt genomslag dels underskattas det långsiktiga genomslaget. Gutenberg trodde nog på en stor ökad försäljning av böcker men kunde aldrig ana att hans uppfinning skulle skaka den katolska kyrkan och påvemakten.

 

Min spaning handlar om det långsiktiga och om och hur vi kan tänkas ompröva våra åsikter. Under en tid har hållbarhet varit i fokus och många strävar efter att finna mer hållbara lösningar. Hållbarhet brukar definieras utifrån tre perspektiv: miljömässig/ekologisk, ekonomisk respektive social. Redan här har vi en motsättning eftersom allt tenderar att mätas i emissioner, jag har inte hört någon som på allvar i den offentliga debatten försöker avväga ekonomi mot utsläpp, eller sociala faktorer mot utsläpp. Ta den aktuella frågeställningen om Preem i Lysekil, hur många jobb (social hållbarhet) skall den generera för att att väga upp utsläppsökningen lokalt. Kan minskade utsläpp på andra platser kompenseras av ökade här och hur värderas den ekonomiska frågan i det. Jo argumenten finns, men de som helst beskriver de tre perspektiven i högstämda tal hanterar de inte i debatten (svaret på antalet jobb ges inte) under det att den andra sidan pratar om utsläppen som förutsättning för jobb.

 

Nåväl, om modellen inte används idag, annat än i teorin, så varför vill jag då bry mig om den? Jo helt enkelt därför att jag tror att om den beskrivs mer utförligt och problematiserande kan den gå från att vara en vacker deklaration till att bli ett fungerande verktyg. Jag brukar se detta som en kub med sidorna (beskrivna så som motstående sidor i kuben): Ekonomi – Robusthet, Miljö/ekologi – hälsa respektive Social – Politisk. Vi skulle kunna se det som tre axlar (riktningar i kuben) och där avvägning först skall ske inom riktningen och sedan mot de andra. Låt mig förklara…

 

Låt oss börja med ekonomi – robusthet. När jag var barn så vet jag att en släkting sa att han hade köpt en hållbar bil, och med det menades en bil som höll länge, det jag nu kallar för robusthet (även om hållbar är ett väldigt bra ord så blir det fel i detta sammanhanget). Vad som är bäst ur ett längre perspektiv är inte alldeles lätt att urskilja, är det en billig och resurssnål produkt, gjord för att kunna användas för sin uppgift vid enstaka tillfällen (minimerar resursbelastningen vid användandet), eller är det bättre att använda mer resurser för att köpa en produkt som kan användas flera gånger och kanske till och med med lite arbete kan repareras. Är tanken ”använd och släng” bör lite resurser användas, är tanken ”slit och reparera” kan fler resurser användas. Min förhoppning är nog att vi nalla i framtiden hellre köper saker som går att använda många gånger, och därmed på lång sikt minskar resursförbrukningen, detta kommer dock att kräva att vi ser annorlunda på tjänstebeskattningen, skall någon kunna sälja tjänsten reparation eller för den delen tjänsten att förmedla till en annan användare så måste den vara konkurrenskraftig mot ny-produktion. Att second-hand i dag sker huvudsakligen ideellt eller med bidrag är en konsekvens av att tjänsten är svår att få lönsam.

 

Så till relationen miljö/ekologi – hälsa. De allra flesta argumenterar för att skälet till att agera hållbart är att säkerställa långsiktigt goda levnadsförhållanden och därför ha ett ekologiskt förhållningssätt (Miljö som ord har samma problem som hållbar, det kan i detta sammanhang ha flera betydelser). I goda levnadsbetingelser borde även en god hälsa vägas in, när det talas till exempel om att vi måste finna nya källor till protein för att spara åkermarken så kommer tankar på vad annat som man kan äta. Insekter, andra djur etcetera. Vad vi nu ser i ljuset av Corona är, eller påstås i vart fall vara, konsekvenser av att det i Kina saluförs andra proteinkällor (kött) och att de förs levande till marknader. Corona viruset sägs ju komma från fladdermus eller myrkotte, och att det sprids via matmarknader. Det finns anledning att här vara lite försiktig, och inte offra hälsan för ekologins villkor. På samma sätt kan man fundera över vaccin och vaccinmotståndare, ja det är onaturligt med vaccin (i betydelsen ingen naturen fixar själv), men genom vaccin kan farsoter stoppas och många människor skyddas.

 

Slutligen till relationen socialt – politiskt. I samband med ett seminarium om utvecklingen i Afghanistan på SIPRI var det en kvinna som sa, ni pratar så mycket om social stabilitet men den är inte möjlig utan att det är politiskt stabilt. Det är inte ens givet att den sociala stabiliteten är önskvärd om den tillexempel innebär att flickor skall förvägras rätten att gå i skolan. Det är möjligt att skapa stabilitet utan att ha demokrati, Kina är har ett exempel. Det blir dock knappast hållbart och därför kan det vara så att den sociala stabiliteten för offras för att få den långsiktiga hållbarheten (goda levnadsförhållanden). Protesterna i Hong Kong  är ett exempel på detta.

 

Modellen med ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet kan alltså vidgas med fler aspekter, men hur kopplar det till Corona? Handeln har minskat och reparationer på hus har ökat – skulle kunna vara ett tecken på ett större intresse för det jag kallar robusthet, hälsoaspekterna med djurhållning och nyttjandet av nya proteinkällor är centrala i Corona och det har tydligt visats nackdelen med ett i och för sig socialt stabilt med politiskt ofritt Kina.

 

Beteendeförändringar tar tid, sker stegvis och i det fördolda. Corona-pandemin kan kanske ha väckt några frågor på hur goda levnadsbetingelser skapas, tankar som man tar till sig och med sig i framtiden. Det är vanligt att överskatta de kortsiktiga effekterna så någon större skillnad sker nog inte ”i morgon”, men erfarenheterna kan nog få betydelse på sikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s